Ajaj, Den sved!
Publicerades: 2009-11-18 Kl. 17:41:55
GT:s recension skriven av Miranda Sigander är inte nådig! Läs själva hur hon totalt sågar new moon..:(
"Jag träffar alltid bara så hopplösa killar". När jag, titt som tätt, fått höra den kommentaren från en hjärtekrossad väninna, brukar jag försöka gaska upp henne med käckheter som "det finns fler fiskar i sjön" och "det går säkert bättre nästa gång".
Men om Bella Swan vore min kompis skulle jag bara råda henne att lägga ner det här med relationer.
När Edward, som ju är vampyr och får kämpa emot sin lust att döda henne typ hela tiden, dumpar henne brutalt försöker hon finna tröst hos sin kompis Jacob. Bara för att upptäcka att han bär på en stor hemlighet - han är varulv, vilket väl också får anses vara ett handikapp i en relation.
Omöjlig kärlek är grundbulten i "Twilight"-sagan och det dräller av Romeo och Julia-referenser så att ingen ska missa det. Nu är Stephenie Meyer, som skrivit böckerna, inte någon Shakespeare och "Twilight: New moon" känns mest som ett rejält urvattnat avsnitt av "True blood" draget genom en Harlekin-fabrik.
Till skillnad från förra årets "Twilight", som regisserades med finess av duktiga tonårsskildraren Catherine Hardwicke, är uppföljaren gjord utan känsla, trots försöken till Stor Dramatik och Romantik. Jag vet att Bella och hennes våndor tas på stort allvar av unga twifans där ute och de har all rätt att kräva högre kvalitet.
Dialogen är inte bara stolpig, på sina håll är den rentav stötande.
Som när varulvs-Jacob bekänner för Bella att han, om han blir riktigt arg, riskerar att skada henne ordentligt. Men hon lugnar honom med att han aldrig kommer bli arg på henne eftersom hon "alltid kommer att berätta för honom hur speciell han är".
Rätt ofräscht att hon tar på sig ansvaret för att han inte ska sopa på henne, på grund av sitt "djuriska" inre.
Jag har haft mina tvivel om "Twilight" tidigare men det moralkonservativa antisexbudskapet kan jag ändå leva med.
Att kvinnors beteende ska styra huruvida män ska skada dom eller inte - där går ändå gränsen.
I betyg gav hon den en geting av fem.
"Jag träffar alltid bara så hopplösa killar". När jag, titt som tätt, fått höra den kommentaren från en hjärtekrossad väninna, brukar jag försöka gaska upp henne med käckheter som "det finns fler fiskar i sjön" och "det går säkert bättre nästa gång".
Men om Bella Swan vore min kompis skulle jag bara råda henne att lägga ner det här med relationer.
När Edward, som ju är vampyr och får kämpa emot sin lust att döda henne typ hela tiden, dumpar henne brutalt försöker hon finna tröst hos sin kompis Jacob. Bara för att upptäcka att han bär på en stor hemlighet - han är varulv, vilket väl också får anses vara ett handikapp i en relation.
Omöjlig kärlek är grundbulten i "Twilight"-sagan och det dräller av Romeo och Julia-referenser så att ingen ska missa det. Nu är Stephenie Meyer, som skrivit böckerna, inte någon Shakespeare och "Twilight: New moon" känns mest som ett rejält urvattnat avsnitt av "True blood" draget genom en Harlekin-fabrik.
Till skillnad från förra årets "Twilight", som regisserades med finess av duktiga tonårsskildraren Catherine Hardwicke, är uppföljaren gjord utan känsla, trots försöken till Stor Dramatik och Romantik. Jag vet att Bella och hennes våndor tas på stort allvar av unga twifans där ute och de har all rätt att kräva högre kvalitet.
Dialogen är inte bara stolpig, på sina håll är den rentav stötande.
Som när varulvs-Jacob bekänner för Bella att han, om han blir riktigt arg, riskerar att skada henne ordentligt. Men hon lugnar honom med att han aldrig kommer bli arg på henne eftersom hon "alltid kommer att berätta för honom hur speciell han är".
Rätt ofräscht att hon tar på sig ansvaret för att han inte ska sopa på henne, på grund av sitt "djuriska" inre.
Jag har haft mina tvivel om "Twilight" tidigare men det moralkonservativa antisexbudskapet kan jag ändå leva med.
Att kvinnors beteende ska styra huruvida män ska skada dom eller inte - där går ändå gränsen.
I betyg gav hon den en geting av fem.
Kommentarer
Trackback
