Jag jobbar som sagt denna veckan och mitt internet strular just nu så det blir inte så mycket inlägg från mig just nu. Ska blogga mer i helgen. Här kommer iaf ett nytt avsnitt av "what if?" och jag vill ännu en gång tacka alla mina läsare för att ni är så underbara och snälla :) 1000 Kramar till er alla!<3

Drömmen började precis som den brukade. Jag kämpade för att komma till stranden där Jacob – min räddare – stod och väntade på mig. Volutri var strax bakom mig och försökte dra in mig i deras mörka svarta kåpor.
Jag hann fram till stranden och ställde mig bredvid Jacob, då dök det lilla svarthåriga barnet upp framför oss. Från här ändrades drömmen, istället för att kolla vädjande på mig med sina stora bruna ögon kollade han sorgset och besviket in i mina ögon och frågade,
”Varför räddar du mig inte?” Med de orden backade barnet villigt in i Volturis kappor. Det sista jag såg innan jag vaknade var Janes blodröda ögon och belåtna leende.
Jag satte mig skrikande upp i sängen med tårarna rinnande längs kinderna. Plötsligt kände jag hur magen vände sig och jag fick skynda mig till toan för att spy. Jacob hade vaknat av mitt skrik och kom in snubblande på toan när jag låg på knä och spydde.
”Herregud Bella!” utbrast han och satte sig på knä bredvid mig och drog undan håret från mitt ansikte. Jag spydde länge och mycket, samtidigt som jag grät.
Det lilla barnets sorgsna, besvikna ögon och hans uttalande spelades upp om och om igen i min hjärna. Varför försökte jag inte rädda honom?
Jag spydde ännu mer när jag tänkte på att jag inte hade räddat det lilla barnet.
”Bella, hur mår du gumman?” hörde jag Jacob fråga bakom mig.
Jag svarade med att spy lite till och plötsligt var illamåendet borta igen. Jag rätade på mig så att jag satt på knä med rak rygg.
”Jag... Jag mår bra igen.” sa jag försiktigt till Jacob och kände efter ifall jag verkligen mådde bra. Japp, jag mådde verkligen bra igen. Inget illamående och jag kände mig pigg, men lite utmattad.
Jag reste mig och spolade ner vad som hade kommit upp från min mage.
”Hur mycket är klockan?” frågade jag Jacob medan jag kollade på när toaletten spolade ner det gamla vattnet och ersatte det med nytt fräscht.
”Lite över sju.” sa Jacob avvaktande.
Jag kollade på honom och såg att han var orolig.
”Det är lugnt Jacob, jag mår bra igen, lovar.” sa jag och kramade om honom.
Han drog sig undan mig.
”Uuh, Bella, jag älskar dig, men du måste verkligen borsta tänderna.”
Jag slog honom på bröstkorgen – vilket resulterade till en stark smärta i handleden. Jag muttrade något om varför Jacob var tvungen att vara så hård och tog tandborsten och började borsta tänderna.
”Vi kanske ska gå och ta på oss lite kläder.” sa Jake när jag hade borstat klart. Först när han sa det märkte jag att vi båda var nakna och jag kände hur kinderna blossade upp och blev röda.
Jacob log mot mig, tog min hand och ledde mig tillbaka till hans rum.
Vi klädde snabbt på oss och sen drog Jacob ner mig på sängen och satte mig bredvid honom.
”Hur mår du egentligen Bella?” frågade han och tog min ena hand.
Jag kände efter innan jag svarade,
”Jag känner mig lite utmattad men annars ganska bra svarade jag.”
Jacob kollade på mig och suckade.
”Dumma Bella, det var inte så jag menade.” sa han mjukt och kysste mig på kinden.
Jag kollade forskande på honom. Vad var det han menade då?
Han kollade in i mina bruna ögon med sina ännu mörkare bruna ögon – jag noterade att Jacobs ögon hade exakt samma färg som den lilla pojkens ögon i mina drömmar - och sa,
”Du har spytt två gånger nu och helt plötsligt mår du bra igen, du har även blivit lite tillbakadragen ibland Bella.” Hans blick blev allt oroligare ju mer han pratade. ”Och du pratar och skriker i sömnen varje natt.” avslutade han.
Jag stelnade till. Jag hade ingen aning om att jag hade skrikit i sömnen – att prata i sömnen var inget ovanligt för mig, men när jag skrek senast i sömnen var när Edward hade lämnat mig och jag hade alltid vaknat då.
”Vad menar du? Vad säger jag då?” frågade jag oroligt och kollade ner i golvet. Plötsligt kände jag mig illamående igen och började nervöst skruva på mig.
Jake tog sin stekheta hand under min haka och tvingade mig att se på honom när han pratade.
”Du skriker oftast neeeej hela tiden, du börjar viska svagt 'nej' sen blir det allt högre tills du skriker det.” Han kollade oroligt in i mina ögon. ”Vad är det du drömmer egentligen Bella? Det måste vara hemskare än det du berättar för mig.”
Hela magen vände sig ut och in, jag visste inte varför jag blev så nervös av detta och visste verkligen inte varför jag inte berättade för Jacob om barnet i mina drömmar. Barnet som såg ut som en mindre upplaga av Jacob men även hade några drag av mig i ansiktet när jag tänkte efter. Barnet hade min form av ögon, men Jacobs färg och det hade precis som jag en överläpp som ofta envisades med att vara lite öppen istället för stängd mot underläppen. Jag flämtade plötsligt till när jag förstod läget och drog kvickt ner händerna mot min mage.
”Shitt!” utbrast jag och ställde mig upp.
”Vad är det?” frågade Jacob, medan jag tryckte händerna mot magen.
”Men fattar du inte!?” skrek jag.
”Fattar vad?” frågade Jacob innan han drog blicken mot mina händer på magen och förstod. Han stelnade till och rörde sig inte en millimeter med blicken fäst på min mage.
Jag räknade panikslaget i huvudet, det var över en och en halv månad sen jag och Jacob hade haft sex första gången och trots Charlies hemska lektion med mig – som Jacob också hade lyckats höra på grund av sin super känsliga varg hörsel – hade vi inte skyddat oss. Vi hade inte tänkt på det över huvud taget.
Jag började även räkna mensmatte, jag hade inte haft den på jätte länge och den brukade aldrig vara sen. Jag flämtade till igen. Det kan inte finnas någon annan förklaring för allt.
Drömmarna med det lilla barnet som såg ut som Jacob, jag åt mycket och nu började jag känna illamående och spy. Jag måste helt enkelt vara gravid.
”Är... Är du helt säker?” Vi hade varit tysta så länge att Jacobs fråga fick mig att hoppa till.
Jag kollade ner på honom där han satt på sängen med blicken fastnaglad vid min mage.
”Jag... Det finns ingen annan förklaring till allt.” svarade jag avvaktande.
”Det är därför jag har drömt om det lilla barnet som är en mindre upplaga av dig och jag har inte haft min mens på evigheter, den hoppar aldrig över.” sa jag och satte mig bredvid Jacob. ”Och vi har ju faktiskt inte skyddat oss.”
Vi båda satt och stirrade tomt framför oss ett bra tag. Ingen visste vad vi skulle säga eller göra nu. Klockan tickade och det blev ljusare utanför fönstret medan vi satt där på sängen och och bara glodde rakt ut i rummet utan att kolla på någonting.
Vi satt där så länge att vi till och med hörde att Billy rullade ut i köket och började göra frukost till själv.
Till slut harklade sig Jacob och kollade upp på mig.
”Vi... Vi kan ju inte vara helt säkra än. Vad sägs om att göra ett... ett graviditetstest?” stammade han fram.
Jag kollade skrämt på honom, jag ville verkligen inte pinka på en sticka för att få reda på om jag var gravid eller inte – och jag ville absolut inte åka och köpa ett, Forks var såpass litet att alla visste vilka alla var och det skulle börja skvallras med en gång att polischefens dotter hade vart och köpt ett graviditetstest. Men trots mina rädslor visste jag att Jacob hade rätt, det fanns inget annat sätt att få reda på det än att köpa ett dumt test.
Jag svalde och kollade upp på Jake.
”Ja, vi... vi får väll åka och köpa ett sånt.” sa jag med darrig röst. Utan förvarning kände jag att mina ögon svämmade över och jag började gråta.
Jacob drog mig intill sig och vaggade mig fram och tillbaka.
”Det kommer att bli bra Bella, jag lovar.” sa han och kysste mitt hår.