Nu har jag suttit ett tag och skrivit.. Hoppas ni gillar det :)

Jag vaknade tidigt på morgonen av att Jake hade slängt sin ena arm över mig så att jag inte kunde andas.
”Jake…” grymtade jag fram och försökte dra undan armen. Jag fick ta i allt jag kunde för få bort den.
När jag äntligen var fri från hans björngrepp – eller ska man säga varggrepp? – tassade jag tyst ut i köket där Billy satt och åt frukost.
”God morgon, Bella!” sa han muntert.
”God morgon”, svarade samtidigt som jag drog ut stolen från bordet mittemot honom och satte mig. Jag gäspade och la huvudet i händerna för att inte tuppa av.
”Trött?” frågade Billy retsamt.
”Det är inte lätt att sova med snarkade varulv bredvid sig.” samtidigt som jag sa det snarkade Jacob bullrigt till så att hela huset vibrerade kändes det som.
Billy skrattade sitt bullriga skratt och jag stämde in.
”Skynda dig nu att äta innan Jacob vaknar, för då lär det inte bli någon mat kvar till dig.” Sa Billy efter att han hade slutat skratta.
Jag åt under tystnad medan Billy gick igenom posten och nynnade muntert på en låt jag aldrig hört innan.
”Värst vad munter man kan vara då.”
Jag hoppade till vid ljudet av Jacobs röst bakom mig – jädrar vad smidig han hade blivit, man hörde aldrig vart han gick längre.
”Vad firar vi?” frågade han och tog fram en stor baguette som han började tugga på, och satte sig på diskbänken.
”Gå ner därifrån innan min lilla diskbänk går sönder.” Billy försökte låta bestämd, men hans glädje lyste igenom.
Jacob skrattade och hoppade ner därifrån för att sedan lyfta upp mig från min stol och sätta sig där med mig i sitt knä.
Jag kurade ihop i hans varma famn och han la armarna om mig.
”God morgon sötnos”, viskade han i mitt öra och kysste mig på håret.
Jag kramade om honom hårdare till svar.
”Varför denna glada min nu då pappa?” frågade han Billy.
”Jag fick ett samtal tidigt i morse om att din syster Rachel ska komma hem några veckor nu i sommar.” nästan sjöng Billy.
Jacobs systrar hade stuckit strax efter att deras mamma hade dött.  Rachel gick på college och Rebecca var nu gift och bodde på Hawaii.
”Woow, vad kul. Så hon kom inte på någon ursäkt från att hålla sig borta härifrån längre?” frågade Jake spydigt.
Billys ansikte blev nästan rött av ilska.
”Sluta upp med det där. Nu när hon väl kommer på besök vill jag att du uppför dig.” läxade han argt upp Jake.
”Förlåt” suckade Jacob, ”När kommer hon då?”
”Hon kommer i morgon bitti” Billy lät verkligen överlycklig när han sa det, ”Hänger du med och hämtar upp henne och hennes kompis i morgon?”
”Vilken kompis?” undrade Jake förvånat, samtidigt som kände paniken växa i bröstet på mig. En tjejkompis till Rachel som Jacob aldrig hade träffat innan?
”En collegevän som tydligen bor här i närheten, Rachel undrade om vi kunde köra henne till sina föräldrar.”
Paniken växte sig allt starkare. Han kan inte åka iväg och träffa en tjej han aldrig har sett förut, tänk om han präglas. Jag lyssnade inte på vad Billy och Jacob sa till varandra längre, jag var alldeles för orolig.
När Billy hade rullat ut ur huset och iväg mot affären frågade Jake,
”Varför är du så spänd Bella?”
”Va? Nej, det är inget.” Jag reste mig och gick fram till diskbänken och började tappa upp vatten till disken som hade legat där ganska länge.
Jake gick fram till mig och tog armarna runt min midja och viskade i örat,
”Tror du inte att jag märker när du oroar dig över något?” Hans andedräkt kittlade mig i örat och jag rös till av behag, men jag vände mig inte om för att möta hans ansikte. Jag stängde av vattnet och började diska utan att svara honom.
”Säg nu vad det är som bekymrar dig älskling.” Sa han och vände mig mot honom.
Jag suckade, han skulle aldrig sluta tjöta om det här om jag inte sa vad det var jag funderade på.
”Måste du hänga med och hämta din syster i morgon?”
Jag kollade upp på hans ansikte och började plötsligt skämmas. Usch vad självisk jag var.
”Varför skulle jag inte hänga med och hämta henne?” undrade Jake nyfiket.
Jag kollade ner i golvet och kände hur kinderna började blossa.
”Du har ju aldrig träffat hennes kompis och tänk om…” Jag kunde inte avsluta meningen.
Jacob tog en av sina stora stekheta händer under min haka och tvingade mig att kolla upp på honom. Hans blick var orolig – för min skull – och omtänksam. Han kollade mig djupt i ögonen.
”Inte en chans att jag skulle präglas på någon främling. Jag tror inte att jag någonsin kommer att präglas på någon, inte så länge jag har dig.”
Sen kysste han mig länge och passionerat. Jag besvarade kyssen, men jag var fortfarande orolig inför vad som skulle hända i morgon.

Taylor Lautner is nominated for a Young Artist Award  in the category of Best Performance in a Feature Film Leading Young Actor   for his role as Jacob Black in the Twilight Saga: New Moon.

Jake T. Austin “Hotel For Dogs”
Jimmy Bennett “Alabama Moon”
Max Records “Where The Wild Things Are”
Taylor Lautner “Twilight Saga – New Moon”
Devon Bostick “Adoration”

Dakota Fanning is also nominated for Best in Voice Over Role Leading Young Actor/Actress in Coraline.

The 31st Young Artist Awards winners will be announce on Sunday, April 11 at the Beverly Garland, Studio City, CA.


KÄLLA

Eftersom att jag inte kommer att ha tillgång till internet några dagar nu och jag behöver skriva mer på fortsättningen lägger jag ut nästa avsnitt redan nu, och det är ganska långt ;)

Jag hade gått ner för att kolla lite på tv med Charlie efter att jag hade skrivit mitt mejl och en timma senare var jag på väg till La Push.
Charlie hade inte frågat mig om vad som hade hänt innan med Jacob, men han kollade fundersamt på mig och frågade. ”Du ska väl till Jacob ikväll igen?” Jag hade svarat att jag självklart skulle dit och jag hoppades innerligt att jag fortfarande var inbjuden, att han inte skulle slänga ut mig när jag kom fram.
När jag satt i min pick up – som snart skulle gå sönder med tanke på det rosslande ljudet den gav ifrån sig – på väg till La Push kom jag att tänka på något jag hade pratat med Jacob om innan. Jag ville inte tänka på det, det var för genant, men jag kände att ikväll var jag redo. Om han fortfarande inte var arg på mig.
Jag svängde in till Jacobs hus och kände plötsligt hur jag darrade och fick handsvett för att jag var så nervös. Nervös inför om Jacob fortfarande var arg på mig och nervös inför det jag hade tänkt att göra ikväll.
Jacob kom inte ut som han brukade göra när han hörde att jag kom, vilket gjorde mig ännu nervösare. Jag tog ett djupt andetag och hoppade ur från bilen och började gå mot Jacobs lilla hus.
När jag precis hade kommit upp på verandan hörde jag någon komma springande mot mig, jag vände mig om och såg att Jake kom springande från skogen.
Hade han varit i vargform så länge? Jag skämdes för att jag hade gjort honom så arg.
”Bella!” ropade han lyckligt och sprang upp på verandan för att krama mig.
”Kan… inte… andas Jake!” pressade jag fram, i hans björngrepp.
Han skrattade och släppte ner mig igen.
”Förlåt!” sa vi i mun på varandra.
”Förlåt, Jake. Det var inte meningen att få dig arg, du vet att jag älskar dig…”
Jag fick inte avsluta meningen för Jacob avbröt mig genast.
”Du har inget att säga förlåt för. Jag förstår att du saknar henne, men det är jobbigt att veta att du var nära på att välja hennes bror i stället för mig.”
”Du vet att det är dig jag älskar, jag valde dig för att jag inte kan leva utan dig.” sa jag förläget och fick dåligt samvete över att jag hade sårat honom när han trodde att jag fortfarande ville ha Edward.
”Jag vet Bella, det var inte meningen att du skulle få dåligt samvete över det. Jag måste bara lära mig att kontrollera mig lite bättre.” Han suckade och fortsatte, ”Jag har sprungit och grämt mig över att jag var nära på att skada dig i över en timma nu. Det var så nära att jag förvandlades där inne, jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag gjorde något för att skada dig.” Han tog en paus för att sedan fortsätta, men han hann inte ens dra ett andetag innan jag hoppade på honom och kysste honom.
”Du ska inte behöva vara orolig för att skada mig, jag ska se till att du aldrig gör det.” Sa jag och kysste honom igen. Han besvarade kyssen, men han tvekade lite och jag drog bort huvudet, och kollade frågande in i hans ögon. De var plågade, han plågade sig själv.
”Sluta med det där!” nästan skrek jag.
”Vadå?”
”Sluta plåga dig själv, jag mår bra och jag kommer alltid må bra så länge jag är med dig.” sa jag förtvivlat. ”Snälla sluta plåga dig själv.” viskade jag när jag såg att hans ansiktsutryck inte förändrades.
Han log lite men leendet nådde inte ögonen.
Jag suckade och stretade mig loss från Jacob och klampade tjurigt in i huset. Billy rullade ut från köket och kollade roat på mig när jag tjurigt klampade iväg mot Jakes rum. Jacob kom inte långt efter och Billy frågade honom, ”Vad har du nu gjort grabben?”
”Han är så otroligt tjurskallig, ska hålla fast vid en massa idiotiska saker som bara plågar honom!” skällde jag tillbaka - även om jag visste att det inte var mig Billy frågade – och stängde Jacobs dörr bakom mig och la mig på hans stora nya säng som tog upp hela rummet.
”Typiskt Bella, tänker aldrig på sig själv.” hörde jag Jacob muttra till Billy utifrån hallen. Sen öppnades dörren och Jacob kom in.
Han la sig bredvid mig – han tog upp nästan hela sängen, trots att den var så stor – och kollade roat på mig.
Jag satte mig upp med knäna mot hakan och la armarna runt benen så att Jake inte skulle få chansen att röra mig.
Han la en stor stekhet hand på ett av mina knän och skrattade. ”Kom igen Bella, kan jag inte få en kram?” han log brett och ögonen glittrade igen.
Jag drog efter andan – jag älskade när han log så att ögonen glittrade sådär – för att försöka samla mig.
”Nej!” sa jag tjurigt och tittade bort.
Jacob hasade sig längre upp i sängen för att komma närmare mitt ansikte. Jag kände hans heta andedräkt mot min kind. ”Varför?” viskade han. Jag rös, varför var han så bra på att få mig att sluta tjura? Åh, just det. Han visste precis hur jag fungerade och la alltid till fula knep som gjorde att jag alltid lyckades komma över på hans sida igen.
”Du kan ju skada mig. Har du glömt det?” Jag stirrade tjurigt in i hans glittrande ögon. Han kollade ner och släppte mig. ”Om det är så du vill ha det. Det är nog bäst så, det säkra före det osäkra.”
Nu blev jag tjurig på honom för att han spelade med i mitt dumma spel. Jag tog min hand under hans haka och försökte tvinga upp hans ansikte så att han såg på mig. Detta var givetvis omöjligt, Jake var mycket starkare än jag.
”Men snälla, du vill väl inte att jag ska bryta handen igen på grund av dig?”
Då gav han med sig och tittade flinande upp mot mig, jag lutade mig mot honom och kysste honom lätt på munnen. Han drog ner mig så att jag låg ner igen, och la sig försiktigt över mig och började vilt kyssa mig. Hans heta andedräkt slog mot mitt ansikte och jag blev alldeles vimmelkantig. Han var alldeles för bra på det här.
”Vänta Jake,” flåsade jag fram, jag tog några andetag och fortsatte leende, ”Skulle vi inte ta det säkra före det osäkra?”
Han skrattade, ”Om det är det du vill.” så släppte han mig, men mina armar var fortfarande kedjade runt hans nacke, så när han skulle resa sig från mig följde jag bara med.
Han flinade och la sig ner bredvid mig och lirkade loss mina armar.
”Det är orättvist, varför måste du vara så grymt stark?” sa jag och drog mina händer längs hans musklade armar. Jag drog mig närmare honom och kurade ihop mig mot hans varma bröstkorg – han hade ingen tröja på sig som vanligt, vilket passade mig perfekt.
Vi låg så en stund och lyssnade på varandras andetag och hjärtslag. Jag kom att tänka på det jag satt och tänkte på i bilen på väg hit. Mitt hjärta började slå fortare och det blev plötsligt ännu varmare bredvid Jacobs stekheta kropp.
”Vad tänker du på?” frågade Jake fundersamt – han hade hört att mitt hjärta slog dubbelt så fort som innan.
”Inget.” Mumlade jag förläget.
”Men något är det ju, jag ser det på dig.” flinade han.
Som svar på hans fråga hävde jag mig upp så att jag låg i ansiktshöjd med Jacob, trasslade in mina händer i hans svarta rufsiga hår, drog mig så nära honom jag kunde, och kysste honom hårt.
Han rullade runt så att han låg över mig igen – som förut – och pressade mig ännu närmare honom. Jag la ena benet runt hans rygg och försökte dra mig ännu närmare,  trots att våra kroppar pressades så hårt de bara kunde mot varandra. Han trasslade in en av sina händer i mitt hår och lät den andra dras mot mitt ben som låg över honom.
Jag rös till av behag och lät en darrande han treva ner för hans mage, till byxorna. Då tog han bort sin hand från mitt ben och tog min, darrande, hand bort från byxorna.
Jag tvekade mitt i kyssandet. Ville han inte ha mig?
Han kände att jag tvekade och viskade i mitt öra, ”Du vill väl inte att Billy ska höra allt och skvallra vidare till Charlie?”
Då dog lusten helt och hållet och jag slutade kyssa honom. Han rullade över så att han låg bredvid mig igen. Jag kollade irriterat på honom.
Han skrattade mjukt och kysste mig på näsan, ”Inte idag. Vi kan väl åtminstone bli ensamma först?”
”Vi kommer aldrig bli ensamma.” Tjurade jag. Han skrattade åt mig.
”I morgon är det en viktig baseboll match på teven igen.”
”Försöker du få mig upphetsad igen? I så fall lyckas du inte särskilt bra.” Typiskt honom att ligga och tänka på sånt nu.
Han skrattade åt mig igen.
”Nej, dumma Bella!” sa han och drog bort en hårslinga från mina ögon. ”Jag menade mer att Billy kanske ville kolla på den hemma hos Charlie i morgon. Så får vi lite ensamtid för oss själva.”
Okej, jag var ganska dum som inte hade förstått hans tankebana från början.
”Men det är så långt kvar till i morgon kväll.”

Här kommer en liten fortsättning ur What if :)

Jag läste om mejlet tre gånger. Jag drog en lättnades suck, - när jag inte längre var lika chockad över att jag hade fått ett mejl från Alice – detta måste betyda att Edward var vid liv. Det lugnade mig lite, jag behövde inte ha dåligt samvete för att han hade åkt tillbaka till Itialien.
Jag hoppade till när jag hörde Jacobs röst precis bakom mig. ”Jävla blodsugare!” Jag hade varit så inne i mejlet att jag inte hade hört att Jacob hade slutat snarka och kommit fram till mig. Han hade stått och läst över min axel.
”Jacob! Lägg av!”
”Vadå? Du tänker väl inte svara henne?” han såg förebrående på mig.
Jag kollade ner i golvet – jag ville inte möta hans rasande blick.
”Du bestämmer inte över mig.”
Helt plötsligt började min stol skaka. Jag kollade snabbt upp på Jacob och såg att hela han skakade. Ajdå! Nu måste jag lugna honom fort innan han förvandlades i mitt lilla rum.
”Lugn Jacob. Snälla, lugna dig.” Försökte jag och tog tag i hans darrande händer. ”Du vill inte förvandlas när Charlie är hemma, han kommer undra vad i helvete vi håller på med här uppe.”
”Typiskt dig att tänka på Charlie i stället för dig själv”, sa Jacob mellan darrningarna, men han lugnade ner sig tills bara hans händer darrade.
När även hans händer hade slutat darra och han hade kontroll över sig själv fortsatte jag. ”Du kan inte tvinga mig att inte skriva till henne. Hon är fortfarande som en syster till mig och jag saknar henne.” Jag kollade vaksamt på honom – kollade om han började tappa kontrollen igen, men när han inte gjorde det fortsatte jag. ”Jag har inte träffat henne sen den där dagen du vet. Och jag måste få veta hur hon har det.”
Jag hoppades innerligt att han inte skulle börja tro att detta handlade om Edward, men givetvis trodde han det värsta.
”Det handlar om den där jävla blodsugaren Edward va? Jag vet att du fortfarande älskar honom lite, jag är inte dum.” Hans händer började darra våldsamt igen.
”Nej, det handlar inte om honom över huvud taget. Det är dig jag vill ha, det vet du!” sa jag förtvivlat. Men Jacob hade slutat lyssna på mig och hela hans kropp darrade våldsammare än förut.
”Jag måste ut härifrån!” sa han och sprang till fönstret.
”Nej, Jake! Snälla gå inte.”
”Jag måste, om jag inte ska skada dig.”
Jag förstod att det inte skulle gå att lugna honom nu, han skulle sprängas sönder och bli en varg vilken sekund som helst.
”Jake, snälla, gå ut genom dörren i alla fall. Annars börjar Charlie undra.”
Jacob tvekade en sekund men sprang sedan snabbt ut från mitt rum och ner för trappan.
”Jag kommer över ikväll Jake!” ropade jag efter honom, men han var redan ute och jag såg honom springa mot skogen genom fönstret.
Jag gick in på mitt rum igen innan Charlie skulle börja fråga mig om vad som hade hänt.
Jag satte mig vid datorn och läste igenom Alices mejl igen, tryckte sedan på svara och skrev;

Kära Alice!
Jag mår bara bra. Allt är helt underbart med Jake, jag vet att du ogillar honom. Men man kan väl inte gömma sig från sina känslor för alltid? Trots att jag har det bra saknar jag dig otroligt. Tänker på dig varje dag. Jag skulle så gärna vilja träffa dig, du är trots allt fortfarande min syster. Jag måste bara fråga… hur är det med honom? Bara för att jag har valt Jake, betyder det inte att jag inte tänker på honom och jag har dåligt samvete över hur jag lämnade honom. Snälla säg att han tänker hålla sig vid livet. Jag vill inte vara anledningen till varför han mördar sig själv. För om han åker till Italien kommer jag inte att komma och rädda honom. Usch! Jag förstår precis hur detta låter för dig, jag hatar mig själv. Önskar att jag kunde dela på mig.
Snälla, säg bara att han mår bra så kan mitt dåliga samvete lugna ner sig lite. Jag kommer också få skit för att jag svarade på ditt mejl. Hur fick du tag i min mejladress förresten?
Jag måste gå nu, men jag hoppas verkligen att du får chansen att skriva tillbaka. Jag längtar redan efter ditt svar. Puss och kram från din syster! /Bella

Jag måste bara säga att jag blir jätteglad över era fina kommentarer, det värmer verkligen :D Älskar att logga in på bloggen och läsa dom :) Här kommer fortsättningen ur what if :)

”Om ni ska hålla på sådär får ni gå ut härifrån, jag vill kolla eftersnacket utan att behöva hålla koll på att ni två sköter er.”
”Haha”, skrattade Jacob, ”Ja, vi vill ju inte att du ska gå och dra på dig en hjärtinfarkt.” Usch, vad pinsamma de var tvungna att vara då. Ibland skämdes jag nästan lite för Jacob, för att han var så rakt på och för att pappa alltid skulle tro det värsta om mig och Jacob. Jag suckade och himlade med ögonen samtidigt som jag drog i Jakes arm, så att vi kunde komma därifrån innan Charlie skulle börja prata om blommor och bin med oss båda.
”Stick iväg nu så att jag kan få se det här i lugn och ro.”
Jake gick med mig innan Charlie hann säga något annat. Vi gick upp till mitt rum och jag stängde dörren medan han satte sig på min säng.
”Måste ni alltid vara så pinsamma?” sa jag irriterat, när jag hade stängt dörren, och vänt mig om för att spänna blicken i Jacob.
”Vadå?” Jacob kollade oskuldsfullt på mig med ett brett flin.
Jag kollade bort från honom, det gick inte att vara tjurig på han när han log sådär mot mig.
Han gick upp från sängen och la armarna runt mig, och skrattade.
”Vad är det nu då gumman?”
Jag lutade huvudet mot hans musklade bröstkorg och suckade,
”Du vet att jag inte kan vara tjurig på dig när du ler sådär mot mig, det är orättvist!”
Han skrattade mjukt mot mig. ”Du vet ju att jag skämtar Bella. Du behöver inte skämmas.”
”Men det är pinsamt. Du är pinsam, pappa är pinsam, alla är pinsamma.” gnällde jag. Han skrattade mjukt mot mig, och tog tag i min haka med hans stora hand och tvingade mig att titta upp på honom. Jag mötte hans mörka intensiva blick och glömde för ett ögonblick att jag skulle försöka vara tjurig på honom.
Jag log mot honom och gav honom en kyss på munnen.
”Släpp mig nu nedrans varulv, jag måste kolla om mamma har skickat något mejl. Du vet hur galen hon blir om jag inte svarar med en gång.”
Jacob flinade mot mig, släppte mig och gick och bredde ut sig i min säng, medan jag satte på min sega dator. Den surrade och brummade värre än någonsin innan. Jag fick en känsla av att den snart skulle dö och inte kunna återupplivas igen.
Det tog datorn fem minuter att starta och ytterligare fem minuter för mig att ta mig in på min mail. Under dessa tio minuterna hade Jacob lyckats somna.
Jag kollade på honom med ömhet i blicken, han fick sova alldeles för lite när han patrullerade. Det var visserligen inga vampyrer kvar i stan efter attacken med Victorias nyfödda armé, men vargflocken hade sprungit på ett vampyrspår några mil utanför Forks och La Push och nu letade de för fullt efter vem det var som sprang omkring där ute. Jag tyckte inte om att Jake och hans vargflock riskerade sina liv för att driva bort vampyrer.
Jag fick ett styng av dåligt samvete när jag kom att tänka på att det inte fanns några vampyrer kvar här i Forks. Jag hade jagat ut dem med att krossa ett av deras hjärtan. Det högg till lite i hjärtat när jag tänkte på honom.
Jag försökte få ur honom ur hjärnan och vände mig mot skärmen för att kolla mejlen. Det var ett från min mor och ett annat mejl från en okänd avsändare.
Jag blev genast nyfiken på vem det skulle kunna vara som hade skrivit till mig – men visste att mamma skulle bli galen om jag inte svarade på hennes mejl snart, så jag läste snabbt igenom hennes mejl och svarade.
När jag var klar med det öppnade jag mejlet från den okända avsändaren – Jacob snarkade i bakgrunden.
Jag började läsa,

Hej Bella!
Ville bara veta hur du mår? Jag saknar dig, ser dig fortfarande som min syster.
Jag blir galen av att inte kunna se din framtid eftersom att du umgås med de förbaskade hundarna hela tiden. Det är jobbigt, eftersom att jag inte får komma och besöka dig skulle jag väldigt gärna vilja kunna se din framtid så att jag vet att du mår bra. Önskar verkligen att jag kunde komma och hälsa på dig men jag får inte för någon i familjen. Speciellt inte Edward! Han säger hela tiden att det var såhär du ville ha det. Men jag kan inte hjälpa att jag saknar dig, jag vill träffa dig. Snälla svara på detta så fort du kan så att jag vet att du lever och mår bra. Måste sticka nu, kommer få så mycket skit för att jag skickat detta mejlet till dig.
Puss och kram, saknar dig älskade syster / Alice!

Mitt internet har slutat fungera och jag har inte haft tillgång till internet förren nu! Här är fortsättningen ur What if!

Det hade gått några veckor och jag hade nästan aldrig lämnat La Push – enbart för att sova hemma några gånger, för att Charlie inte skulle bli för galen av att jag var hos Jake hela tiden. Jag hade inte sett till varken Edward eller någon annan ur familjen Cullen sen jag hade lämnat honom ensam kvar i min pick up. De hade flyttat så fort som möjligt antog jag, för att inte stå i vägen för mig och Jacob.
Trots att jag hade vad jag ville fick jag ändå dåligt samvete så fort jag tänkte på Edward. Och jag saknade Alice otroligt mycket. Jag hade visserligen försökt hänga lite med Leah – den enda i vargflocken som var tjej – men hon var inte mycket till sällskap, eftersom att hon för det första inte tyckte om mig särskilt mycket, och för det andra var hon helt upptagen med att tycka synd om sig själv.
Jag förstod henne, men hon behövde väl inte vara så vresig mot alla andra?

Jag satt nu hemma hos Charlie i Forks medan Jacob var ute och patrullerade i skogen med vargflocken. Jag hatade de dagarna då de var ute och patrullerade, jag saknade Jacob alldeles för mycket för att vara utan honom i mer än några timmar.
Charlie var överlycklig att jag var med Jake nu men jag visste att han saknade mig eftersom att jag tillbringade all min tid i La Push.
Jag tyckte inte om att vara ensam, så istället för att sitta uppe på mitt rum och tänka, satt jag inne i vardagsrummet med min far och kollade på någon basebollmatch som gick på tv.
Så fort jag inte var med Jacob började jag tänka på Edward och hans familj. Jag visste att jag hade gjort rätt val, men jag kunde inte hjälpa att jag hade dåligt samvete över att ha krossat Edwards hjärta.
När jag hade krossat hans hjärta, hade jag delvis krossat mitt eget hjärta lite. För det var en liten del av hjärtat som fortfarande älskade honom. Den delen var inte särskilt stor men jag skulle alltid älska Edward lite, det visste jag.
Ens första kärlek var inte direkt något man bara gick och glömde. Jag oroade mig för honom och hoppades innerligt att han fortfarande var vid livet, att han inte hade åkt tillbaka till Italien igen.
Jag hade svårt att tro att Edward skulle göra så mot mig. Om han  hade lite förstånd i kroppen, var han fortfarande vid livet.
Jag önskade innerligt att jag kunde prata med Alice i alla fall. Men hon var också borta, precis som resten av min vampyrfamilj.
Mina tankar bröts snabbt och mitt hjärta tog ett extraskutt i bröstkorgen när jag hörde den välbekanta rösten när han öppnade dörren,
”Hallå!” Jag hoppade snabbt upp från soffan och sprang ut i hallen för att möta min älskade varulv. Jag hoppade på honom och kysste honom hårt och länge, han besvarade kyssen lika intensivt.
”Hej”, viskade jag när vi hade slutat kyssas och kollade leende upp mot hans ansikte och in i hans ögon. Han log med hela ansiktet och ögonen glittrade när han såg på mig.
”Hej gumman”, sa han och skrattade åt mig.
”Har du haft trevligt idag?” frågade jag och kysste honom igen utan att bry mig om svaret.
Han besvarade kyssen igen och tryckte mig närmare sig samtidigt som han tog upp en av sina stora händer och trasslade in den i mitt toviga hår medan den andra stekheta stora handen var tryckt mot min rygg under tröjan.
Jag lyfte ena benet och slingrade det runt honom och han lyfte upp mig lite.
”Hrm…”, Charlie hade dykt upp i hallen medan vi stod där och kysste varandra.
Jake släppte snabbt och försiktigt ner mig på golvet och jag vände mig generat mot pappa.
”Bara för att jag tycker det är kul att ni två äntligen har blivit tillsammans, betyder inte det att jag vill se er hålla på sådär!” sa han generat men bestämt.
”Förlåt pappa”, sa jag och kollade ner i golvet samtidigt som jag kände att mina kinder höll på att brinna upp, för att jag var så generad.
Jacob skrattade bara som vanligt, den grabben skämdes inte för någonting.
”Lite får du allt tåla Charlie”, sa Jacob och blinkade mot mig när jag, förebrående, kollade upp på honom.
”Hur går det i matchen?” frågade han. När Jake frågade det hade Charlie glömt vår lilla pinsamma incident på en sekund och började babbla om matchen. Han och Jake gick in i vardagsrummet, till tvn, med mig i släptåg.
När matchen äntligen var över drog jag upp Jacob från golvet.
”Men det är eftersnack med ju…” började han protestera när jag försökte dra upp honom. Han avslutade aldrig meningen när han såg mitt sårade ansikte, utan hävde sig smidigt upp på fötter och sa,
”Men du är såklart viktigare”, och kysste mig på kinden.

Det ser ut att bli mycket mycket MYCKET mer Edward iaf :D Det kommer nog glädja många Team Edwards :)
Och det ser ut att bli betydligt mkt mer "kroppskontakt/närhet" mellan Bella & Edward .. Iiiiiih :D
Jag lider av längtan :'''( tur att det snart är premiär för Remember me !! :D
Den ska jag verkligen se ! :) Och tack och lov att New moon DVD:n släpps om 33 dagar !! :D
Känns som i går man satt och bara längtade efter att den skulle komma på bio fast det var 5 månader kvar ..
Men nu kommer den snart på bio och Eclipse kommer på bio om 4 månader !! :D

Visst var dom sjukt snygga :D
Vilken/vilka har era favoriter ? :D

Jag tänkte nu lägga ut en liten del av min Bella&Jacob berättelse. Jag har skrivit lite från boken Eclipse.. Den börjar efter att Bella har varit hos Jake när han har brutit halva kroppen efter vampykriget.. Den första delen är väldigt lång.. hehe ;)

Jag kom inte särskilt långt innan det blev omöjligt att köra. När jag inte kunde se något längre styrde jag in till vägrenen och bromsade försiktigt in. Jag sjönk ihop i sätet och lät svagheten jag kämpat mot i Jacobs rum besegra mig. Det var värre än jag hade trott – kraften i den överraskade mig. Jo, jag hade gjort rätt i att inte visa mig såhär för Jacob. Ingen skulle någonsin behöva se det här.
Men jag var inte ensam särskilt länge – bara tillräckligt länge för att Alice skulle hinna se mig här, och de få minuter det tog honom att ta sig hit. Dörren öppnades, och han drog in mig i sin famn.
Förvånande nog blev det bara ännu värre av att han var här. En del av mig som växte sig allt större och större – och till slut tog över hela mig – längtade efter en helt annan famn. Det kändes helt fel att sitta här i Edwards stenhårda kalla famn. Hela min kropp skrek åt mig att jag satt hos fel person, den sa åt mig att det var den där varma sköna famnen jag ville ha. Jag ville ha min sol, min luft – som han hade sagt.
Jag kände att jag hade ljugit för mig själv igen, ljugit för både Edward och Jacob ännu en gång.
Nu när allt blev klart för mig kom jag att tänka på att jag faktiskt hade klarat av att leva utan Edward, att det var Jacob som hjälpt mig tillbaka till livet. Det var därför jag aldrig hade kunnat slita mig loss från honom.
Jag ville inte ha min drog längre. Jag ville ha min sol, min luft – något man absolut inte kunde leva utan. Hela min kropp skrek efter honom.
Jag slutade plötsligt snyfta och drog mig ur Edwards famn – med en hand kvar på hans bröstkorg.
Jag kollade upp på hans förbryllade ansikte och in i hans gyllene ögon, och för första gången kände jag att det inte var honom jag ville ha. Jag fick väldigt dåligt samvete över att kolla in i hans oförstående ögon, men jag var tvungen att göra det här nu när jag äntligen visste vad jag ville.
Jag kollade bort från hans blick – oförmögen att kolla honom i ögonen när jag visste att jag var tvungen att krossa hans hjärta – och viskade tyst, ”Förlåt mig Edward” det var det enda vettiga jag kunde komma på att säga.
Utan att kolla efter hans reaktion vände jag mig om, öppnade bildörren, hoppade ut och började springa allt jag kunde tillbaka till La Push.
Jag vågade inte vända mig för att se hur Edward hade reagerat när jag sprang. Jag var alldeles för feg. Tårarna rann ner längs mina kinder medan jag sprang. Jag visste att jag hade krossat, vad jag hade trott var mitt livs kärleks, hjärta – men jag hade inte haft något val när min kropp skrek efter Jacob så otroligt mycket.
Jag kom till slut fram till Jacobs hus igen – med ansiktet dränkt av tårar – och stormade in utan att knacka. Billy rullade ut i hallen med en överraskad min när han märkte att det var jag som hade kommit tillbaka.
”Jake…” sa jag med andan i halsen och passerade Billy innan han ens hade hunnit ändra sitt ansiktsuttryck. Jag sprang fram till Jacobs rum och ryckte upp dörren. Jacob – som låg i sängen med hela högersidan av sin kropp bruten – kollade chockat upp på mig. När han såg mitt ansiktsuttryck, under tårarna – som fortfarande rann ner för mina kinder – log han mot mig och sträckte ut sina armar efter mig.
”Jake” log jag genom tårarna ”Åh, Jake!”. Han log bredare mot mig och jag kröp ner i hans varma famn och började kyssa honom på bröstkorgen mellan snyftningarna. Han låg länge och höll om mig och kysste mitt hår tills jag hade samlat mig.
Nu när jag låg i hans famn hade min kropp slutat skrika åt mig att jag behövde honom, nu var jag hos honom och min kropp var nöjd och lugn. Den hade precis vad den ville ha.
När jag kände att jag hade kontroll över mig själv igen kollade jag upp på Jacobs nöjda glada ansikte och in i hans mörka varma ögon och sa, ”Du hade rätt Jacob. Du är min sol, min luft, och jag kan inte leva utan dig.”
Han drog upp mig så att vi låg med ansiktena tätt intill varandra och kysste mig. Det var en passionerad varm kyss. Han kysste mig länge och allt kändes bara helt rätt. Jag ville, och skulle aldrig lämna hans sida igen.

Sarah kom med idén om att jag skulle lägga ut min fortsättning av Eclipse ifall Bella hade valt Jacob här. Men jag vill först höra med er läsare.. Skulle det vara en kul idé?? Uppskattar om så många som möjligt kommenterar och säger vad de tycker :) Kram!

Här är några bilder på Kristen under klädprovning för Twilight

Källan Twifans