Nu har jag suttit ett tag och skrivit.. Hoppas ni gillar det :)

Jag vaknade tidigt på morgonen av att Jake hade slängt sin ena arm över mig så att jag inte kunde andas.
”Jake…” grymtade jag fram och försökte dra undan armen. Jag fick ta i allt jag kunde för få bort den.
När jag äntligen var fri från hans björngrepp – eller ska man säga varggrepp? – tassade jag tyst ut i köket där Billy satt och åt frukost.
”God morgon, Bella!” sa han muntert.
”God morgon”, svarade samtidigt som jag drog ut stolen från bordet mittemot honom och satte mig. Jag gäspade och la huvudet i händerna för att inte tuppa av.
”Trött?” frågade Billy retsamt.
”Det är inte lätt att sova med snarkade varulv bredvid sig.” samtidigt som jag sa det snarkade Jacob bullrigt till så att hela huset vibrerade kändes det som.
Billy skrattade sitt bullriga skratt och jag stämde in.
”Skynda dig nu att äta innan Jacob vaknar, för då lär det inte bli någon mat kvar till dig.” Sa Billy efter att han hade slutat skratta.
Jag åt under tystnad medan Billy gick igenom posten och nynnade muntert på en låt jag aldrig hört innan.
”Värst vad munter man kan vara då.”
Jag hoppade till vid ljudet av Jacobs röst bakom mig – jädrar vad smidig han hade blivit, man hörde aldrig vart han gick längre.
”Vad firar vi?” frågade han och tog fram en stor baguette som han började tugga på, och satte sig på diskbänken.
”Gå ner därifrån innan min lilla diskbänk går sönder.” Billy försökte låta bestämd, men hans glädje lyste igenom.
Jacob skrattade och hoppade ner därifrån för att sedan lyfta upp mig från min stol och sätta sig där med mig i sitt knä.
Jag kurade ihop i hans varma famn och han la armarna om mig.
”God morgon sötnos”, viskade han i mitt öra och kysste mig på håret.
Jag kramade om honom hårdare till svar.
”Varför denna glada min nu då pappa?” frågade han Billy.
”Jag fick ett samtal tidigt i morse om att din syster Rachel ska komma hem några veckor nu i sommar.” nästan sjöng Billy.
Jacobs systrar hade stuckit strax efter att deras mamma hade dött.  Rachel gick på college och Rebecca var nu gift och bodde på Hawaii.
”Woow, vad kul. Så hon kom inte på någon ursäkt från att hålla sig borta härifrån längre?” frågade Jake spydigt.
Billys ansikte blev nästan rött av ilska.
”Sluta upp med det där. Nu när hon väl kommer på besök vill jag att du uppför dig.” läxade han argt upp Jake.
”Förlåt” suckade Jacob, ”När kommer hon då?”
”Hon kommer i morgon bitti” Billy lät verkligen överlycklig när han sa det, ”Hänger du med och hämtar upp henne och hennes kompis i morgon?”
”Vilken kompis?” undrade Jake förvånat, samtidigt som kände paniken växa i bröstet på mig. En tjejkompis till Rachel som Jacob aldrig hade träffat innan?
”En collegevän som tydligen bor här i närheten, Rachel undrade om vi kunde köra henne till sina föräldrar.”
Paniken växte sig allt starkare. Han kan inte åka iväg och träffa en tjej han aldrig har sett förut, tänk om han präglas. Jag lyssnade inte på vad Billy och Jacob sa till varandra längre, jag var alldeles för orolig.
När Billy hade rullat ut ur huset och iväg mot affären frågade Jake,
”Varför är du så spänd Bella?”
”Va? Nej, det är inget.” Jag reste mig och gick fram till diskbänken och började tappa upp vatten till disken som hade legat där ganska länge.
Jake gick fram till mig och tog armarna runt min midja och viskade i örat,
”Tror du inte att jag märker när du oroar dig över något?” Hans andedräkt kittlade mig i örat och jag rös till av behag, men jag vände mig inte om för att möta hans ansikte. Jag stängde av vattnet och började diska utan att svara honom.
”Säg nu vad det är som bekymrar dig älskling.” Sa han och vände mig mot honom.
Jag suckade, han skulle aldrig sluta tjöta om det här om jag inte sa vad det var jag funderade på.
”Måste du hänga med och hämta din syster i morgon?”
Jag kollade upp på hans ansikte och började plötsligt skämmas. Usch vad självisk jag var.
”Varför skulle jag inte hänga med och hämta henne?” undrade Jake nyfiket.
Jag kollade ner i golvet och kände hur kinderna började blossa.
”Du har ju aldrig träffat hennes kompis och tänk om…” Jag kunde inte avsluta meningen.
Jacob tog en av sina stora stekheta händer under min haka och tvingade mig att kolla upp på honom. Hans blick var orolig – för min skull – och omtänksam. Han kollade mig djupt i ögonen.
”Inte en chans att jag skulle präglas på någon främling. Jag tror inte att jag någonsin kommer att präglas på någon, inte så länge jag har dig.”
Sen kysste han mig länge och passionerat. Jag besvarade kyssen, men jag var fortfarande orolig inför vad som skulle hända i morgon.