Jag tänkte nu lägga ut en liten del av min Bella&Jacob berättelse. Jag har skrivit lite från boken Eclipse.. Den börjar efter att Bella har varit hos Jake när han har brutit halva kroppen efter vampykriget.. Den första delen är väldigt lång.. hehe ;)

Jag kom inte särskilt långt innan det blev omöjligt att köra. När jag inte kunde se något längre styrde jag in till vägrenen och bromsade försiktigt in. Jag sjönk ihop i sätet och lät svagheten jag kämpat mot i Jacobs rum besegra mig. Det var värre än jag hade trott – kraften i den överraskade mig. Jo, jag hade gjort rätt i att inte visa mig såhär för Jacob. Ingen skulle någonsin behöva se det här.
Men jag var inte ensam särskilt länge – bara tillräckligt länge för att Alice skulle hinna se mig här, och de få minuter det tog honom att ta sig hit. Dörren öppnades, och han drog in mig i sin famn.
Förvånande nog blev det bara ännu värre av att han var här. En del av mig som växte sig allt större och större – och till slut tog över hela mig – längtade efter en helt annan famn. Det kändes helt fel att sitta här i Edwards stenhårda kalla famn. Hela min kropp skrek åt mig att jag satt hos fel person, den sa åt mig att det var den där varma sköna famnen jag ville ha. Jag ville ha min sol, min luft – som han hade sagt.
Jag kände att jag hade ljugit för mig själv igen, ljugit för både Edward och Jacob ännu en gång.
Nu när allt blev klart för mig kom jag att tänka på att jag faktiskt hade klarat av att leva utan Edward, att det var Jacob som hjälpt mig tillbaka till livet. Det var därför jag aldrig hade kunnat slita mig loss från honom.
Jag ville inte ha min drog längre. Jag ville ha min sol, min luft – något man absolut inte kunde leva utan. Hela min kropp skrek efter honom.
Jag slutade plötsligt snyfta och drog mig ur Edwards famn – med en hand kvar på hans bröstkorg.
Jag kollade upp på hans förbryllade ansikte och in i hans gyllene ögon, och för första gången kände jag att det inte var honom jag ville ha. Jag fick väldigt dåligt samvete över att kolla in i hans oförstående ögon, men jag var tvungen att göra det här nu när jag äntligen visste vad jag ville.
Jag kollade bort från hans blick – oförmögen att kolla honom i ögonen när jag visste att jag var tvungen att krossa hans hjärta – och viskade tyst, ”Förlåt mig Edward” det var det enda vettiga jag kunde komma på att säga.
Utan att kolla efter hans reaktion vände jag mig om, öppnade bildörren, hoppade ut och började springa allt jag kunde tillbaka till La Push.
Jag vågade inte vända mig för att se hur Edward hade reagerat när jag sprang. Jag var alldeles för feg. Tårarna rann ner längs mina kinder medan jag sprang. Jag visste att jag hade krossat, vad jag hade trott var mitt livs kärleks, hjärta – men jag hade inte haft något val när min kropp skrek efter Jacob så otroligt mycket.
Jag kom till slut fram till Jacobs hus igen – med ansiktet dränkt av tårar – och stormade in utan att knacka. Billy rullade ut i hallen med en överraskad min när han märkte att det var jag som hade kommit tillbaka.
”Jake…” sa jag med andan i halsen och passerade Billy innan han ens hade hunnit ändra sitt ansiktsuttryck. Jag sprang fram till Jacobs rum och ryckte upp dörren. Jacob – som låg i sängen med hela högersidan av sin kropp bruten – kollade chockat upp på mig. När han såg mitt ansiktsuttryck, under tårarna – som fortfarande rann ner för mina kinder – log han mot mig och sträckte ut sina armar efter mig.
”Jake” log jag genom tårarna ”Åh, Jake!”. Han log bredare mot mig och jag kröp ner i hans varma famn och började kyssa honom på bröstkorgen mellan snyftningarna. Han låg länge och höll om mig och kysste mitt hår tills jag hade samlat mig.
Nu när jag låg i hans famn hade min kropp slutat skrika åt mig att jag behövde honom, nu var jag hos honom och min kropp var nöjd och lugn. Den hade precis vad den ville ha.
När jag kände att jag hade kontroll över mig själv igen kollade jag upp på Jacobs nöjda glada ansikte och in i hans mörka varma ögon och sa, ”Du hade rätt Jacob. Du är min sol, min luft, och jag kan inte leva utan dig.”
Han drog upp mig så att vi låg med ansiktena tätt intill varandra och kysste mig. Det var en passionerad varm kyss. Han kysste mig länge och allt kändes bara helt rätt. Jag ville, och skulle aldrig lämna hans sida igen.