Får alltid bäst inspiration när jag skriver på kvällen.. Hoppas ni gillar det :) 
era kommentarer och åsikter betyder enormt mycket, glömm inte det<3 enjoy!

Jag och Jacob satt i soffan och kollade på teve.
Det hade gått två veckor sen Rachel blivit en varulv och mycket hade hänt inom flocken under den tiden.
Jacob var mycket tillbakadragen och tappade lätt humöret. Han och Rachel kunde bråka så mycket hemma att Billy fick jaga ut dem för att de inte skulle förvandlas inomhus – de hade gjort sönder många tallrikar och glas. Sist de bråkade hade köksbordet gått mitt itu.
Leah hade blivit mycket gladare och trevligare sen Rachel hade kommit med i flocken. Hon hade till och med tackat ja till att vara brudtärna på Emilys och Sams bröllop - vilket gjorde mig mycket lättad. Jag tror att hennes lycka berodde mycket på att Paul och Rachel var präglade på varandra. Hon hade varit rädd innan för att hon aldrig skulle lyckas prägla på någon - eftersom att Sams teori på prägling är att man ska skapa starkare vargar och eftersom att tjej-vargarna inte längre fick någon mens kunde de inte heller föda barn. Men nu när Paul och Rachel var präglade betydde det att det även fanns hopp för Leah att bli präglad och glömma sina känslor för Sam. Hon hade till och med börjat prata mer med mig och skrattade ofta när vi umgicks.
Rachel och Paul var de två enda vargmedlemmarna som hade präglats på varandra och kunde knappt skilja sig åt. Det skulle säkert inte ta lång tid innan de fixade ett eget hus att bo i – vilket hade varit mycket skönt med tanke på Jakes och Rachels alla bråk.
Jag hade inte lämnat La Push på dessa två veckor över huvud taget. Jag började få dåligt samvete över att lämna Charlie ensam hemma så länge, men jag kunde helt enkelt inte slita mig från La Push just nu. Det var så mycket som hände hela tiden, Sams och Emilys bröllopsplaner var i full gång och jag var alltid upptagen med att hålla Jacob på såpass bra humör så att han inte skulle tappa kontrollen och förvandlas utan förvarning.
Vampyren de hade dödat samma kväll som Rachel började bli varulv var den vampyren som de hade jagat de senaste veckorna, så de var inte ute och patrullerade lika mycket längre. Vilket jag tyckte var mycket bra, för då fick jag mer tid med Jacob.
Mina mardrömmar fortsatte, det var alltid samma mardröm med det lilla svarthåriga barnet som jag inte kunde rädda från Volturis hemska kappor. Jag berättade aldrig för Jake om barnet i mina drömmar. Jag vet inte riktigt varför jag inte gjorde det, men min magkänsla sa åt mig att inte säga något.
Jag satt i Jacobs famn – vi var ensamma hemma och Jake var äntligen på bra humör – när jag plötsligt kände mig illamående. Jag reste mig från Jakes knä och försökte få kontroll över illamåendet.
”Hur är det Bella?” frågade Jake oroligt och reste sig upp när han såg att jag inte mådde bra.
Jag hann inte svara honom förren jag kände att spyan var på väg upp. Jag sprang allt jag kunde till toaletten och spydde rakt ner i holken. Jacob kom efter mig och höll undan mitt hår från ansiktet och pratade lugnande med mig.
Illamåendet försvann lika fort som det hade kommit. När jag hade spytt klart mådde jag bra igen – som om jag aldrig hade mått illa.
Jag torkade mig om munnen och ställde mig upp.
”Förlåt,” sa jag och spolade toan.
”Förlåt? Du kan väll inte hjälpa att du spydde, inget att be om förlåtelse för.” sa Jacob och vände mig mot honom. Han kollade in i mina ögon.
”Hur mår du? Behöver du spy mer?”
”Nej, jag mår bra igen. Inget fel med mig.” svarade jag och sköljde munnen med vatten. Jacob kollade oroligt på mig – han måste undra varför jag helt plötsligt mådde så bra igen efter att jag precis hade spytt. Om jag ska vara ärlig har jag själv ingen aning om varför jag mådde så bra som jag gjorde. Jag brukade alltid vara helt skakig och svag efter att jag hade spytt, men nu kände jag mig stark och pigg – som om jag hade sovit i flera dagar.
Jag kollade lugnande på Jacob med en självsäker blick.
”Jag lovar, jag mår bra. Jag vet inte vad som hände om jag ska vara ärlig, men nu när jag har fått ut allt känner jag mig mycket bättre. Förlåt!”
Jake flinade mot mig när han såg att jag faktiskt mådde bra.
”Bella, det är fortfarande inget att be om förlåtelse för.” han strök sin ena hand över min kind. ”Är du säker på att du mår bra?” frågade han och strök mitt hår bakom öronen.
”Jadå,” försäkrade jag honom, ”Jag är faktiskt lite hungrig. Ska jag göra kvällsmat till oss?” frågade jag och gick ut från toan till köket.
”Visst.” skrattade Jacob.
”Vad flinar du åt?” frågade jag medan jag tog fram maten.
”Ingenting.” svarade Jacob och satte sig flinande på ena stolen.
”Jo, säg.” sa jag och tryckte in en macka i munnen. Jag stod lutad mot diskbänken medan jag åt, eftersom att bordet hade gått sönder och vi nu inte hade något bord kvar. Jake gick fram till mig, tog en macka och satte sig på stolen igen.
”Det är inget” flinade han.
”Har du tänkt på hur mycket du äter nu för tiden?” frågade han mig och log, när han såg på mitt ansiktsuttryck att
jag inte nöjde mig med svaret, det är inget.
Jag ryckte på axlarna.
”Äsch, jag har ju precis spytt upp all mat, inte så konstigt att jag är hungrig.”
Jag gick och satte mig i Jacobs knä och kysste honom på kinden.
”Kommer vi vara ensamma hela kvällen?” frågade jag Jake och fortsatte kyssa honom när mot halsen. Jag kände hur Jacob spände sig av njutning när jag lätt nafsade honom i halsen och fortsatte kyssa honom på bröstkorgen.
”Ja, Rachel sover hos Paul och pappa skulle inte komma från Clearwaters förren sent i natt.” sa han och tog tag om mitt ansikte och drog mig upp i hans famn så att vi mötte varandras ansikten. Han började energiskt kyssa mig och jag besvarade villigt kyssarna. Hans tunga brände mot min och skapade någon sorts magi mellan oss.
Jag stönade av njutning och kysste honom allt hårdare.
Jake reste sig upp och lyfte mig samtidigt, men slutade inte att kyssa mig. Han gick in på sitt rum med mig i famnen och la ner mig försiktigt på sängen. Han la sig försiktigt på mig och bar upp sin tyngd med armarna så att jag inte skulle få hela hans tyngd över mig.
Jag log mot honom och drog honom hårdare mot mig tills jag bar upp nästan hela hans tyngd. Jake var verkligen tung med tanke på alla hans muskler, men just nu brydde jag mig inte om det. Just nu brydde jag mig bara om att vara så nära Jake som möjligt.
”Jag älskar dig Jacob.” viskade jag mellan kyssarna. ”Du är min sol, min luft, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig.”
Han drog mig ännu närmare sig – vilket borde vara omöjligt, för vi var så nära varandra det bara gick att bli – när han hörde mig viska dessa ord till honom.
Han drog sina läppar mot mitt käkben upp till örat och viskade,
”Jag har alltid älskat dig Bella och det kommer jag alltid att göra. Du är mitt allt.” Hans heta andedräkt kittlade mig i örat och jag rös när jag hörde hans mjuka röst viska in i mitt öra hur mycket han älskade mig.
Glädjetårarna svämmade över och rann stillsamt ner för mina kinder. Jag kunde inte fatta att denna fina människa slash varg var min.
Jake drog av min tröja och började kyssa mig nerför magen och upp igen.