Jag måste bara säga tack till Sarah som också bloggar här för att du ger mig så många bra idéer till what if :)
Måste även tacka alla ni som kommenterar, blir alldeles tårögd när jag läser era kommentarer :)

Paul tog Rachel i handen och gick ut. Han skulle förklara allt för henne om hans prägling.
Jag satt tyst med Jacob och åt frukost. Han kollade på mig hela tiden men jag kunde inte med att kolla tillbaka. Alla vargar runt omkring präglades hela tiden kändes det som, Quil hade präglats på Claire, Sam på Emily, Jared på Kim och nu Paul på Rachel. Det var bara en tidsfråga innan Jake också skulle präglas på någon, någon som inte var jag.
”Bella, snälla sluta vara så tyst och kolla på mig.” bad Jacob till slut, när han inte klarade av min tysthet längre.
Jag kollade upp på honom samtidigt som jag rörde i flingorna med min sked.
”Vad är det?” sa jag och försökte le mot honom.
”Men snälla, jag ser väl när någonting är fel på dig, berätta.” bad han och tog min hand i sin. Hjärtat hoppade ett skutt extra när han rörde vid mig – jag reagerade alltid så när han rörde mig vid sådana här tillfällen.
”Behöver jag ens förklara?” frågade jag och kollade in i hans mörkbruna lugna ögon. Hans blick blev irriterad när han förstod vad jag pratade om, men mjuknade snabbt igen.
”Bella,” sa han ”måste jag alltid övertyga dig om mina känslor för dig? Även om jag inte har präglats på dig betyder det inte att jag kommer präglas på någon annan. Du vet ju varför jag inte har präglat på dig och jag skulle helst inte vilja prägla på någon heller, jag vill kunna ha min frihet.”
”Men tänk om du skulle prägla på någon annan. Det vet du ju inte om du kommer göra.” svarade jag sorgset och drog undan min hand från hans. Jake tog över båda sina händer över bordet och tog tag i mina.
”Jag vet att jag aldrig kommer att prägla på någon Bella, inte så länge jag har dig.” Sa han och tittade allvarligt in i mina ögon.
”Hur många gånger kommer jag behöva säga det innan jag har övertygat dig?” frågade han och log sitt underbara leende mot mig. Jag log tillbaka och svarade,
”Många gånger.”

Efter frukosten åkte jag och Jake på våra motorcyklar till Sam och Emily. Det var längesen jag hade varit där nu och det kändes bra att komma tillbaka.
Emily välkomnade oss med ett leende och kramade mig.
”Du borde komma hit oftare.” sa Emily till mig när hon kramade om mig.
”Jag ska försöka.” sa jag leende tillbaka. Emily och jag hade lyckats bli riktigt bra kompisar. När Edward hade lämnat mig tyckte jag det var svårt att vara i närheten av Emily och Sam på grund av deras kärlek till varandra, nu när jag själv hade hittat min kärlek var det bara kul att vara med dem.
”Hej Bella, vad kul att se dig.” Sam stod i dörröppningen och log mot mig.
”Kul att se dig med Jacob, längesen nu du.” sa Sam strängt men han hade glimten i ögat, vilket visade att han inte var så arg som han lät.
”Förlåt, men jag har haft en flicka att ta hand om som inte vågar vara utan mig i mer än en timma.” svarade Jacob och kollade retsamt på mig.
Jag kollade generat ner i marken och rodnade. Jag fick plötsligt dåligt samvete över att ha ”tagit” Jake ifrån vargpacken en hel dag eftersom att själviska jag inte ville vara ensam på grund av en dum dröm.
Jake kom fram till mig, tog mig om midjan och viskade i mitt öra,
”Du kommer alltid i första hand.” Jag log mot honom och vi alla gick in i huset.
Vi gick in i köket. Jake och Sam började prata varg grejer medan jag hjälpte Emily att laga mat. Hela vargflocken skulle komma dit senare så det blev mycket mat vi var tvungna att göra. Emily pratade på om saker som hade hänt sedan sist jag var där och jag lyssnade intresserat.
”Vi har bestämt datum för bröllopet nu.” sa Emily till oss alla efter en stund av tystnad.
”När kommer det vara då?” frågade Jake.
”Den 27 Augusti.” svarade Sam lyckligt, reste sig upp gick fram till Emily och kysste henne över hennes ärr som täckte ena halvan av hennes ansikte.
Jag gick och satte mig i Jakes knä – jag kände mig i vägen när Sam och Emily höll på med varandra. Jake flinade och kysste mig på kinden.
”Det är ju ganska snart.” Sa Jake till Sam. ”Jag menar, det är ju redan 19 Juli nu.”
”Vi behöver inte planera så länge, det ska bara vara de närmaste som ska komma.” svarade Sam.
”Hur tar Leah detta då?” frågade Jacob fundersamt.
Emily drog sig ur Sams famn och övergick till att fortsätta laga mat, det märktes på henne att detta var jobbigt. Hon och Leah var kusiner och hade varit som systrar en gång i tiden – enda till Sam präglades på Emily i stället för på Leah.
Sam gick och satte sig vid mig och Jake igen.
”Jag vet inte än, Emily tänkte berätta det för henne idag.”
”Hon kommer sprängas till varg på en sekund när hon får reda på det.” svarade Jake ”Ska du verkligen offra Emily för det?”
”Jag ska självklart vara med. Stå i bakgrunden om något skulle hända.”
Det blev en spänd tystnad. Jag märkte att Jake hade kommit lite närmare Leah det senaste. Förut stod han inte ut med henne, men nu oroade han sig för henne. Det gladde mig att de inte var sådana ovänner längre.
”Grattis till bröllopet i alla fall.” Sa jag när tystnaden började bli för överväldigande.
Emily vände sig om och log mot mig.
”Tack Bella, det ska verkligen bli jättekul att få gifta sig.”
Sam harklade sig.
”Jag har en fråga till er båda.” sa han med alfahanneröst.
Jake suckade
”Vad nu då?”
Jag armbågade till Jacob i bröstet – för att han var så ohövlig – vilket jag inte borde ha gjort, medan Jake inte kände någonting skulle jag få ett stort blåmärke på armbågen. Jake flinade åt mig.
”Jag undrar om du skulle vilja vara min best man Jacob och Emily undrar om du Bella skulle vilja vara brudtärna om inte Leah vill vara det?”
Jag satte andan i halsen. Jag? Brudtärna på Emilys och Sams bröllop?
”Visst kan jag vara det.” sa Jake glatt.
Jag fick inte fram ett ord. Så nära var jag väll inte Emily? Hon hade väll andra släktingar som skulle kunna ställa upp? Skulle jag gå i en klänning på ett bröllop?
”Jag vet inte...” stammade jag fram.
Emily kom tillbaka till köksbordet.
”Jag förstår om du blev lite chockad, men du är den närmaste vännen jag har. Jag skulle helst vilja ha Leah där, men jag vet inte hur hon kommer reagera och vad hon kommer vilja.” Hon log lugnt mot mig.
”Men jag kan inte ha klänning, jag skulle aldrig våga.” sa jag och rodnade.
”Jag förstår om du inte riktigt vill...” Emily hann inte avsluta det hon skulle säga innan jag utbrast.
”Jag känner mig verkligen jättehedrad till att vara din brudtärna och det skulle vara jättekul att vara det, men jag känner mig så obekväm i sådana situationer. Om du inte hittar någon annan som kan vara, ställer jag självklart upp.”
Emily log mot mig och Sam och Jacob flinade.
”Leah kanske vill vara brudtärna, det vet vi inte än så du kanske slipper.” skrattade Emily och tog min hand.
”Men det skulle verkligen vara jättekul och betyda mycket om du ville vara det ifall Leah inte vill.”
Jag log mot Emily, hon var alltid så lugn och förstående.
”Det är självklart att jag ska vara din brudtärna om du vill det.” svarade jag.
Det ylades utanför huset och innan jag hann reagera kom hela vargflocken in genom dörren. De var så otroligt långa och stora allihopa, jag blev lika chockad varje gång jag såg dem.
Först in i huset kom Quil, med Embry, Jared, Paul och Seth i släptåg, Leah kom avvaktande några steg efter de andra. Hon såg väldigt spänd ut. Det märktes att hon inte trivdes av att vara här.
Jag reste mig upp och gick för att hjälpa Emily med det sista av maten. Seth sprang fram till Jacob och började låtsasbråka med honom. Jacob var Seths stora idol och han var som ett plåster på honom när vargflocken samlades.
Jag log mot pojkarna. Jacob var alltid så snäll, som en storebror till Seth.
När maten var klar trängde alla ihop sig vid bordet. Jag älskade när hela flocken var här. Det var hemtrevligt, alla var som en enda stor familj.
”Så, Paul!” sa Sam och flinade. ”Hörde att även du har präglats nu.”
Paul flinade tillbaka och babblet var i full gång på en sekund.