Jag skriver för fullt på "What if?" just nu, tänkte jag kunde lägga ut ett lite kortare avsnitt nu så kommer ett längre i morron :) Enjoy!

Vi spenderade halva dagen inne på mitt rum och höll oss sysselsatta med enbart varandra. Runt lunchtid började Jacob bli hungrig – ovanligt – så jag fick ställa mig i köket och göra mat till oss.
Jag gjorde lite extra och la det i en burk och ställde in det i kylskåpet till Charlie så att han slapp svälta för idag i alla fall.
”Nu åker vi till La Push.” sa jag glatt efter att vi hade käkat, men kom snabbt på att det inte gick att åka till La Push eftersom att min bil var sönder och leendet slocknade med en gång i mitt ansikte.
”Varför inte glad längre?” frågade Jake lättsamt när han såg att jag inte log längre.
”Bilen gick sönder igår.” sa jag trumpet och satte mig ner på min stol och kollade sorgset ut genom fönstret mot min chevy. Jake skrattade.
”Det är inte ett dugg roligt.” jag kollade tjurigt på Jacob tills han slutade skratta.
”Det var bara en tidsfråga innan den gamla skrothögen skulle gå sönder.” sa han och log mot mig. När han såg att jag kollade argt på honom och var upprörd tillade han fort.
”Jag kan ju alltid kolla på den, det kanske går att fixa.”
Jag mjuknade lite på mitt ansiktsutryck och log mot honom.
”Kan du det? Vad bra, ut och kolla på den nu med en gång.” Jag hoppade upp från köksstolen och försökte dra upp Jake från sin stol, vilket jag misslyckades med. Att jag aldrig lärde mig hur stark och orubblig Jacob var.
Istället för att jag drog upp Jacob tog han tag i mig och drog ner mig i sin famn. Han skrattade lågt när jag dunsade ner i hans knä och sa,
”Inte idag Bella. För det första behöver jag alla mina grejer som ligger hemma i La Push och hur tror du att jag ska få dit den, dra den eller?”
Jag suckade.
”Men hur ska vi ta oss till La Push då?”
Ett leende spred sig över Jacobs ansikte och jag fattade vad han tänkte på innan han hann säga det. Jag hoppade genast ur hans grepp och nästan skrek skräckslaget.
”Jag tänker inte rida på dig när du har vargskepnad om du tror det?”
Jake flinade bara ännu mer när han såg hur rädd jag blev.
”Det finns inget annat sätt och du måste hur som helst vänja dig vid att jag är delvis varg baby.” han reste sig och tog mina skakande händer i sina stora, varma, stadiga händer. Jag kollade honom rakt i ögonen.
”Det räcker med att jag har sett dig några gånger som varg. Du anar inte hur skrämmande du är.” Jag svalde och kollade ner i marken.
”Sist jag såg dig som varg var när du sprang iväg i skogen för att fajtas mot den nyfödda vampyrarmén och det var nära att jag aldrig mer såg dig igen efter det.”
Jake suckade.
”Var inte så dramatisk Bella, jag klarade mig fint och står här hel och fin nu. Det finns inget annat sätt att ta sig till La Push om du inte vill åka i polisbilen med Charlie senare.”
Jag blängde tjurigt på Jacob. Jag var inte dramatisk, det var bara så jag kände det. Ibland kunde han vara riktigt omogen. Men jag ville ju förstås verkligen inte åka med Charlie i polisbilen hela vägen till La Push. Jag suckade.
”Jaja, jag rider väll på din rygg då.” Sa jag med darrande röst. Jag kände att en stor klump i magen började växa fram när jag sa så till Jake.
”Ska du ha med dig något?” frågade Jake vänligt och kramade lugnande mina händer.
”Nej, jag tror inte det, har allt hemma hos dig redan.” sa jag med bruten röst.