Dagen flöt på som vanligt. Jag och Jacob var nere vid stranden ett tag och satt på vårt träd och kollade ut över vågorna. Det var så underbart mysigt att sitta i Jakes varma famn och bara kolla ut på det livfulla havet att vi nästan glömde av tiden. Det började skymma när vi bestämde oss för att gå hem igen.
När vi kom hem hade Charlie redan hämtat Billy för att de skulle kolla den viktiga basebollmatchen på tv.
”Nu är vi äntligen helt ensamma.” Sa Jake och lyfte upp mig och bar in mig till hans rum. Han dumpade av mig på sängen och la sig över mig och började kyssa mig.
Jag kysste honom ivrigt tillbaka.
”Jag älskar dig.” Viskade jag mellan kyssarna.
Jag kände hur Jacob log mot mina läppar. Han slutade kyssa mig och viskade i mitt öra, ”Jag älskar dig med, finns ingen finare än du.”
Sedan började vi kyssa varandra ivrigt igen och jag kände hur Jacobs ena hand trevade ner för min mage och lirkade sig under tröjan och sedan upp mot behån . Jag rös till av behag och pressade mig närmare honom.
”Aj! Mina ögon! Sluta med det där, sånt där får ni hålla på med senare!”
Både jag och Jacob ryckte till och Jake flyttade sig snabbt från mig när Paul skrek rakt ut i rummet. Vi satte oss snabbt upp.
”Vad fan gör du här?” frågade Jake irriterat.
”Jag tänkte kolla matchen som går på tv.” flinade Paul och blinkade mot mig.
Jag blängde tjurigt tillbaka. Var han tvungen att komma hit just idag och kolla på den tråkiga dumma basebollmatchen. Han kunde väl ha gått till någon annan av de dumma vargarna.
”Varför gick du inte hem till någon annan för att se den?” suckade Jake och reste sig upp från sängen.
”Tänkte det var roligast att spendera tid tillsammans med er två muntergökar.” Sa Paul och gick ut i det lilla vardagsrummet för att sätta på teven. Jake gick tjurigt efter.
Strax efter att han följde med Paul hörde jag en smäll och ett skarpt knäckande ljud.
”Aj! Vafan gjorde du så för?” Skrek Paul till.
Jag sprang ut i vardagsrummet för att se vad som hänt.
Jacob stod och flinade mot Paul som blödde från näsan.
”Det var väl onödigt” grymtade Paul och knäckte tillbaka den brutna näsan så att den inte skulle läka fel. Jag sprang fram till Paul,
”Men herregud, Jacob. Är du inte klok?” Jag kollade anklagande på Jake och kollade sedan tillbaka på Paul.
”Hur gick det?”
”Det är lugnt Bella.” Skrattade han, ”Den är så gott som läkt nu.”
Jag slutade aldrig förundras över hur fort de läkte.

Vi satte oss i soffan med Paul mitt emellan oss och kollade igenom den tråkiga matchen. När killarna satt och skrek åt tv skärmen började fundera på Alices mejl igen. Undrar om hon hade svarat. Jag hoppades verkligen att Cullens hade det bra. Jag undrade vad Edward gjorde med.
Det var konstigt. Förut kunde jag inte tänka på honom utan att det högg till i bröstet för att jag saknade honom. Nu kunde jag tänka tillbaka på vår tid tillsammans och se att den var underbar men att det aldrig skulle bli vi. Det gjorde inte ont att tänka på honom längre, det enda jag kände var ett litet stygn av skuldkänsla över hur jag lämnade honom. Om jag fick chansen någon gång skulle jag be om förlåtelse… om jag vågade.
När matchen äntligen var över tryckte jag och Jacob bokstavligt ut Paul för dörren.
”Varför måste han klänga på oss jämt?” undrade jag när Paul hade försvunnit.
”Jag vet inte… Han har väl bara mig kvar som inte har blivit präglad än.” suckade Jake.
”Men Seth och Leah då?” undrade jag. Jag förstod visserligen varför han inte ville vara med Leah, inte ens jag tyckte om att vara med henne.
”Han tycker väl att Seth är för ung och måste jag verkligen förklara varför han inte vill vara med Leah?”
”Nej, jag förstår honom.” suckade jag. ”Men det är ändå jobbigt att han måste klänga på oss hela tiden.”
”Tänk inte på honom mer nu. Vi är nog ensamma i någon timma till om Billy stannar och kollar eftersnacket hos Charlie” sa Jacob och lyfte upp mig. Jag krokade benen runt hans midja medan han lyfte in mig i sitt rum och la mig på sin säng igen.
Vi började febrilt kyssas medan Jacob drog av mig tröjan…