Här kommer forsättningen ur "What if?" - Hope You Like It! :)

Jag satt nere i köket och åt frukost när Charlie kom nerstampande från trappan.
”Vad gör Jacob här?” gormade han.
Jag blev så rädd att jag tappade skeden i skålen så att mjölken skvätte över hela mig. Charlie kom in i köket, högröd i ansiktet och kollade förbannat på mig.
”Han… Han… Sov över här i natt.” Stammade jag fram och kände hur jag rodnade. Inte trodde jag att Charlie skulle reagera såhär av att Jake sov här. Visst hade han aldrig sovit här förut, men jag brukade alltid sova hemma hos honom och det hade Charlie aldrig haft något emot.
”Jo, jag märker det… men varför sover han här!?”
Då tappade jag tålamodet på min far och ställde mig upp och skrek till honom.
”För det första, varför är du inne i mitt rum och snokar och för det andra, varför får jag sova över hos Jacob och han inte här!? Jag är faktiskt 18 och kan ta hand om mig själv. Du har aldrig haft något problem med att jag sover över hos honom!”
Charlie öppnade munnen, men stängde den snabbt igen. Han var inte van vid att jag skällde på honom på det viset och jag började genast skämmas över att jag hade skällt på honom.
Charlie kollade ner i golvet.
”När du är hos Jacob kan jag i alla fall låtsas att ni inte ligger i samma säng… och håller på, du vet!” sa han förläget.
Det fick mig att rodna och jag kollade genast ner i golvet jag med.
”Pappa…” började jag försiktigt.
”Nej, du behöver inte säga något. Jag överreagerade. Det är en pappas roll att vara överbeskyddande mot sin dotter.” Vi kollade upp på varandra.
”Du skyddar dig väll Bella? Och du gör väll inget du inte vill?”
”PAPPA! Sluta!” skrek jag och blev högröd i ansiktet.
”Vad gormar ni om?” frågade en sömndrucken Jacob som smidigt sprang ner för trappan och in i köket. Han stannade framför oss när han märkte att jag och pappa stod och kollade på varandra illröda i ansiktet.
”Oj! Är det så hemskt? Ska jag komma tillbaka senare?” flinade Jake.
”Nej! Stanna här.” muttrade jag och fortsatte kolla på min far. Jag tänkte inte förlora tävlingen om vem som vek av med blicken först.
Charlies högröda färg tonade bort och han fick sin normala färg tillbaka i ansiktet. Han vek av med blicken och kollade på Jake som stod helt stilla och flinade.
”Läget med dig grabben?” frågade Charlie oberört.
”Jodå, det är bra. Men frågan är väll hur det är läget med er två?”
Varför kunde han inte sluta flina? Jag var säker på att han hade hört allting med sin supervarulvshörsel. Jag kollade anklagande på Jake och satte mig och började tugga på mina flingor igen.
”Ehm, jag ska väll gå till jobbet då.” muttrade Charlie och gick ut i hallen.
”Sluta flina.” klagade jag när Jacob satte sig i stolen mitt emot och kollade roat på mig.
”Vad?” frågade han oskyldigt.
Jag sparkade till honom på smalbenet under bordet men märkte direkt att det var en dum idé. Istället för att skada Jacob knäckte jag tårna och det gjorde otroligt ont.
”Aj!” ropade jag, tog upp min fot gned min hand mot tårna.
Det fick Jacob att börja skratta ännu mer. Jag kollade tjurigt på honom.
”Vad? Det är inte mitt fel att du är så dum att du tror att du kan skada mig.” skrattade han fram. Jag räckte ut tungan åt honom och höll om min stackars skadade fot.
”Ska jag pussa bort det onda?” flinade Jacob, reste sig, lyfte mig från stolen och satte mig i hans knä.
”Hrm…” Charlie stack in huvudet i köket. ”Ska du sova hemma ikväll eller ska du vara i La Push?”
”Jag följer med Jake till La Push sen om det är okej.” Log jag mot min far.
”Jaha… ja… okej då, sköt om er nu ungar.” Sa Charlie och gick ut från huset.
När Charlie hade gått började Jake kyssa mig på foten.
”Är det bättre nu?” frågade han och log mot mig.
”Nej, det gör fortfarande ont. Din dumma hund.” muttrade jag och kysste honom på munnen. Han besvarade kyssen och tryckte mig närmare honom. Jag älskade att försvinna in i Jacobs stora varma omfamning och började kyssa honom mer febrilt. Efter ett tag drog Jacob ut mig från omfamningen.
”Nu ska vi ta det lugnt…” skrattade han. ”Jag vill inte att du ska göra något du inte vill och glöm inte att vi måste skydda oss.”
Jag blev illröd i ansiktet och slog Jacob på sitt nakna bröst.
”Jävla hund! Du får inte tjuvlyssna på mig och Charlie så där. Det var pinsamt nog utan att du lyssnade!” skällde jag på honom.
”Jag kan inte hjälpa att ni är så högljudda.” flinade han.
Jag gömde mitt ansikte mot hans bröst och skämdes otroligt mycket, detta var bara för pinsamt.
”Äsch, det var väll inget farligt?” frågade Jacob och kysste mig i håret.
”Jo, det var jättepinsamt. Varför kan han inte bara låta mig vara?” muttrade jag mot Jakes bröstkorg. Han lyfte upp mitt huvud med sin stora stekheta hand och kysste mig.
”Han bryr sig ju bara om dig.” Sa han och log. Varför gick det inte att vara tjurig på Jacob när han log sådär mot mig? Jag älskade det leendet, för det var inte Sams leende, det var mitt leende. Jag kysste honom på kinden och kollade honom i ögonen länge.
”Nu när vi ändå är ensamma…” sa Jake förväntansfullt.
Jag fattade vinken med en gång och drog med honom upp mot mitt rum där min tomma säng stod och väntade på oss.