Jag ska försöka börja blogga lite igen, börjar med att lägga utt ett kort avsnitt ur What if ;)

Efter att jag hade fixat med tvätten gick jag upp och spenderade lite kvalitetstid med min far. Vi satt och zappade mellan kanalerna, det slutade med att vi glodde på en komediserie vi inte ens tyckte var rolig – den gick på i bakgrunden medan vi pratade. Han undrade hur allt var borta i La Push och jag fick dåligt samvete över att jag inte var hemma oftare och tog hand om min gamla far.
Charlie berättade om sitt liv utan mig hemma och det var inte mycket som hände. Jobbet var som vanligt, han var ibland ute och fiskade. Han berättade att han hade sett en av de där stora vargarna igår igen och inte ville åka ut på sjön ett tag fram över.
”Det är nog ingen fara pappa, de skadar ingen längre.” Hade jag svarat nervöst.
Han hade muttrat något till svar, men gått vidare med att berätta att han hade varit hos Clearwaters för några dagar sen. Han hade ofta varit där och hjälpt Sue komma tillbaka på fötter igen efter att Harry hade gått bort i hjärtattack tidigare i våras – samma dag som jag hade hoppat från den dumma klippan.
Det var bra att pappa var ute och träffade folk i alla fall, då kunde jag låta samvetet lugna sig lite. Han klarade sig ganska bra utan mig – förutom det här med matlagningen och tvättningen då förstås.
Vi satt ett bra tag och pratade med varandra – vi hade nog aldrig pratat så mycket med varandra sen jag flyttade hit för ett och ett halvt år sen. Pratet ebbade till slut ut och Charlie bytte till någon sportkanal på teven och blev helt tyst.
Jag satt kvar ett tag och funderade lite, jag saknade Jacob jätte mycket trots att det bara var några timmar sen jag såg honom. Jag kände mig mycket mer hemma i La Push än vad jag gjorde här inne i Forks.
Precis när jag var nära på att somna i soffan kom jag att tänka på Alice mejl! Hon kanske hade svarat mig.
Jag hoppade genast upp från soffan och sprang upp till mitt rum. När jag kom in på mitt rum gick jag direkt till datorn och satte på den. Den brummade ännu värre än vad den hade gjort sist. Jag suckade – det skulle inte förvåna mig om datorn bestämde sig för att gå sönder samma dag som min kära bil. Det påminde mig om att jag var tvungen att säga till Charlie att bilen hade gått sönder.
Jag satt några minuter vid datorn och övervägde att gå ner till Charlie och säga att bilen hade gått sönder medan datorn startade sig. När jag precis skulle gå ner till Charlie för att berätta om bilen brummade datorn igång och jag kom in på internet på mindre än en minut.
Jag gick in på min mejl – jag hade tre nya mejl. Ett var från min mamma, det andra var ett reklam mejl och det tredje var från Alice.
Jag sken upp när jag såg Alice namn på skärmen och öppnade hennes mejl först.

Hej Bella!
Det är kul att höra att du är lycklig med Jacob. Trots att jag ogillar honom, haha!
Om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt hur Edward mår. Han håller inne otroligt mycket på sina känslor. Ibland sticker han och kommer inte tillbaka på en hel vecka. Men han lever i alla fall och när jag har kollat in i hans framtid visar det inga som helst tecken på att han tänker dra till Italien. Jag kan inte säga vart vi håller hus just nu, men jag hoppas kunna komma här ifrån ett tag för att få träffa dig, men måste hålla mina tankar på styr när jag är i närheten av Edward. Han vill inte att vi ska tänka på dig eftersom att du nu har valt ett liv utan oss.
Men helt utan dig kan jag inte vara, vi kommer alltid vara systrar Bella. Hör av dig snart.
Puss&Kram / Alice