Nu har jag äntligen satt mig ner och skrivit lite till på "what if?" Nu har jag höstlov så jag lovar er att det kommer komma upp ett till avsnitt nu i veckan också. Den underbart fina bilden har Natalia gjort, tack så jättemycket :) 

”Hej” lyckades jag snyfta fram, Jacob stod bakom mig och höll om mig i sin famn medan jag pratade.
”Vad är det som har hänt Bella?” frågade Alice rakt på sak. Jag blev lite irriterad på henne. Det här var första gången vi pratade med varandra på flera månader. Jag stod här alldeles sentimental och grät medan hon inte ens lät glad över att prata med mig.
Om inte Jacob hade hållit om mig hade jag rasat samman totalt, legat på golvet och snyftat. Jag harklade mig och försökte samla mig för att kunna fortsätta samtalet.
”Jag... Jag behöver Carlisle nu, med en gång.” sa jag med darrande röst.
”Jo, jag vet. Men vad är det som har hänt Bella?” svarade Alice. Hon började låta väldigt orolig och stressad. Jag klarade inte längre av att höra hennes röst, jag trodde aldrig att jag skulle reagera såhär, men det gjorde jag. Jag sänkte telefonen från örat och tårarna störtade ner för mina kinder. Jacob vände på mig så att jag stod lutad mot hans bröstkorg. Han tog mobilen från min hand och började prata.
”Bella har råkat ut för en olycka och vi är rädda att barnet kanske kommer att dö. Hon vill inte ha någon annan läkare än Carlisle.” jag kände hur bröstkorgen vibrerade på honom när han pratade. Varför reagerade jag såhär? Det här var kanske det enda tillfället för mig att få prata med Alice och jag klarade inte ens av det.
”Jag har väl inget annat val? Det är hennes önskan och jag tänker inte stå i vägen för det... Nej inte ens om hon vill att en jävla blodsugare ska undersöka henne, jag bryr mig bara om att hon mår bra.” Jag lyssnade bara halvt på Jacobs och Alices samtal. Jag var för ledsen och arg på mig själv över hur jag hade reagerat när jag hörde Alices röst att jag inte längre orkade lyssna på vad de pratade om.
Efter många hårda ord och mumlanden la Jacob på luren. Jag hade lugnat ner mig och kollade upp på honom. Han log varmt mot mig.
”De åker om någon timma, är här i morgon bitti.” Jag suckade av lättnad och log försiktigt tillbaka.
Plötsligt öppnades dörren där nere och Charlie skrek i hela huset.
”Bella!?” Jag stelnade till, jag hade inte haft en tanke om att Charlie skulle komma hem någon gång under dagen.
”Vad ska jag säga till honom?” viskade jag och kollade panikslaget på Jake.
”Hallå!?” hörde vi från nedervåningen.
”Oroa dig inte, jag tar hand om det.” sa Jake lugnande till mig, släppte taget om mig och gick ner för trappan.
”Tjena Charlie.” sa han glatt. Jag la mig i fosterställning på sängen för att det inte skulle smärta lika mycket i magen. När jag låg där och försökte lyssna på vad Jacob och Charlie pratade om kom jag att tänka på Rachel. Vart hade hon tagit vägen? Jag hade inte märkt när hon hade försvunnit.
”Hon har väldigt hög feber, mår inte alls bra.” hörde jag Jacob säga på nedervåningen. Jag hörde inget mer förutom mumlanden hur mycket jag än försökte lyssna. Jag vände mig om i sängen för att kolla vad klockan var. Åtta och trettio. Jag blev förvånad. Varför hade pappa kommit hem så sent som halv nio?
Efter ett tag kände jag hur någon satte sig på sängen bredvid mig. Jag rullade snabbt över till andra sidan och såg att det var Jake som satt där.
”Herregud Jacob. Du måste sluta skrämma mig så, jag hör ju aldrig när du kommer längre.”
”Jag trodde du sov.” Log Jacob och kysste mig på pannan. ”Hur mår du? Är du hungrig?”
”Nej.” svarade jag samtidigt som min mage kurrade till av hunger. Jake började flina.
”Du kanske inte är hungrig, men det tror jag att bebisen är.” sa han och gick smidigt ut från rummet igen.
Jag fluffade upp mina kuddar och satte mig i halvliggande ställning. Nu när jag tänkte på det var jag faktiskt väldigt hungrig. Jag hade inte ätit något på nästan hela dagen.
Jake kom strax tillbaka med en bricka full av smörgåsar och en kopp varm choklad. Jag log och kollade på brickan.
”Inte visste jag att du kunde göra mat.” flinade jag.
Jacob gjorde en grimars och satte ner brickan på mina ben.
”Ät nu så mycket du kan.” sa han och satte sig nere vid mina fötter.
Efter att jag hade ätit upp alla mackor och druckit upp chokladen la jag mig under täcket i min säng. Jake gick ner och lämnade brickan, när han kom upp igen kröp han ner bredvid mig och drog in mig i sin famn.
Hela dagen hade varit jobbig och känslosam så mina känslor stormade runt i kroppen på mig. Jag kunde inte hjälpa det men jag ville verkligen ha Jacob här och nu. Jag började kyssa hans bröstkorg och jobbade mig försiktigt upp till halsen på honom. Jag hörde hur han började andas tyngre – precis vad jag ville.
Jag kysste och nafsade honom försiktigt på halsen och gick sedan upp till käken och drog läpparna mot käkbenet på honom. Till slut kom jag fram till hans läppar och kysste honom hårt och desperat. Han stönade till och drog sedan undan mig.
Jag kollade förvånat på honom.
”Vi ska inte göra det här nu Bella, du har ont och kan inte kontrollera dina känslor just nu.”
Jag kände gråten i halsen när han sa så.
”Vill du inte?” snyftade jag. Herregud, vad var det med mig? Mina känslor var verkligen huller om buller.
”Klart jag vill, men inte under dessa omständigheter Bella. Vi måste tänka på barnet i första hand och på dig. Du är skadad och väldigt känslosam. Det bästa vore om du sov så att du orkar med morgondagen också.”
Tårarna rann stillsamt ner för mina kinder, tur att det var såpass mörkt att Jacob inte såg – eller jag tror inte han såg i alla fall.
Min hjärna sa åt mig att Jacob hade rätt, det var inte bra att göra det här just nu. Det bästa vore bara om jag bara somnade och vilade ut.
Men mina hormoner och behov var mycket starkare än min hjärna och sa åt mig att jag behövde Jacob på alla möjliga sätt just nu.
Jag pressade läpparna mot Jacobs och viskade ”Snälla.”
Han kysste mig försiktigt tillbaka och drog upp mig på sin mage så att jag satt grensle över honom. Hans behov var troligtvis också starkare än hans hjärna för han började kyssa mig febrilt. Våra tungspetsar dansade mot varandra och jag blev varm i hela kroppen. Jag slutade kyssa honom på munnen och började kyssa mig nerför hans bröstkorg mot magen. Jag kysste och slickade suget på hans mage, jag arbetade mig sakta neråt för att han inte skulle ångra sig om jag gick för fort. Vi båda andades häftigt och jag fortsatte kyssa hans mage längre och längre ner.
När jag precis kom till kalsongerna på honom tog han tag i mina armar och drog upp mig igen.
”Bella,” sa han och jag kände hans heta andedräkt mot mitt ansikte, ”Inte nu.”
”Men jag vill.” tjurade jag och satte mig upp i sängen med armarna i kors. Jake skrattade frustrerat.
”Jag vill med Bella, det kan du lita på. Men inte under dessa omständigheter, vi kommer ha många fler nätter tillsammans.”
”Men jag vill ha dig nu.” jag vet att jag betedde mig som en barnunge men jag kunde inte hjälpa det. Jag ville ha honom nu, jag behövde honom nu.
”Du har ju mig nu Bella, du har mig hela tiden.” svarade Jacob och drog ner mig så att jag låg ner bredvid honom.
”Men inte på det sättet jag vill ha dig.” muttrade jag. Han skrattade,
”Men du har ju mig på det sättet nästan varje natt Bella.”
Jag suckade. Jacob hade rätt, jag hade inte mina känslor i styr och jag hade en otrolig smärta i magen och jag hade faktiskt honom på detta sättet nästan varje natt.
”Förlåt.” mumlade jag. Han kysste mig på pannan och svarade,
”Nej, förlåt mig.”
”Jag älskar dig.” viskade jag, sedan slocknade jag nästan direkt så jag vet inte om han svarade mig.