Nu äntligen har jag skrivit på "what if?" :D Förlåt att det har dröjt så länge.. Har riktigt dåligt samvete över det, men har verkligen haft mycket att göra det senaste.. Här kommer det iaf, hoppas ni tycker om det :)
Tusen kramar till er alla <3

Jacob bar in mig i huset och upp på mitt rum där han satte mig på datorstolen. Jag satte igång datorn med en gång. Jag trummade stressat med fingrarna mot skrivbordsskivan medan datorn brummade igång.
Jake satt på min säng och kollade oroligt på mig.
”Hur är det Bella?” frågade han försiktigt och gick fram till mig. Han la sina stora stekheta händer på min axlar som för att försöka lugna ner mig.
”Det är bra.” ljög jag. Jag var väldigt stressad och irriterad på att datorn inte startade fortare och det pulserade i magen där spiken hade åkt in.
”Du är så dålig på att ljuga att jag inte ens förstår varför du försöker.” svarade Jacob lugnt tillbaka. ”Det kommer ordna sig, jag lovar.” han kysste mig på huvudet och gick tillbaka till sängen och la sig.
Jag vände mig om mot honom. När jag såg honom ligga och kolla upp i taket – han försökte att inte visa hur orolig han var, men jag kände honom såpass väl att jag såg oron lysa igenom – började jag gråta. Tårarna rann tyst längs kinderna och jag kände förtvivlan växa inuti mig. Tänk om jag verkligen hade dödat vårat barn.
Barnet var visserligen inte dött än, men jag kunde få missfall eller vad som helst. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig i sådana fall.
Rachel kom plötsligt in i rummet.
”Jag har lagat lite pasta och köttbullar där nere om någon vill ha.” sa hon, innan hon såg att jag satt och grät.
”Men lilla gumman” utbrast hon och kom framspringande till mig, satte sig på huk och kramade om mig. ”det kommer ordna sig, det vet jag.” svarade hon tröstande. Det var så skönt att sitta där infångad i hennes varma famn och gråta lite. Rachel var verkligen men bästa vän.
”Vad är du för en då?” frågade Rachel Jacob som satt på sängen och kollade på oss. ”Du ser ju att hon gråter så sitter du bara där som ett fån utan att trösta henne.”
”Men... jag... jag såg inte att hon grät fören du kom.” muttrade Jake lågmält. Jag såg honom inte eftersom att jag satt med ansiktet in på Rachels bröstkorg, men jag kunde höra att han skämdes. Rachel fnös åt honom och strök med en av sina stekheta händer mot mitt hår. Jag fnissade till lite. Rachel var så rolig när hon skällde på stackars Jacob.
”Det är lugnt Rachel, han visste inte att jag grät.” sa jag mot bröstkorgen på henne.
Jag drog mig ur hennes famn och torkade tårarna. Jag log mot henne medan hon drog undan en hårslinga från mitt ansikte. Jacob kom fram till mig och knuffade bort Rachel. Hon muttrade lite och reste sig sedan upp.
Jake lyfta mig försiktigt från stolen och satte sig där med mig i knät i stället.
”Förlåt gumman.” viskade han till mig och kysste mig på axeln.
”Vad har du att be om förlåtelse för?” frågade jag och torkade ännu några tårar som envisats med att trilla ner för mina kinder. ”Du kunde ju inte veta... förlåt för mina konstiga humör svängningar.”
”Sluta säga förlåt Bella, inget av detta är ditt fel.” sa Jacob allvarligt. ”Datorn har kommit igång nu om du vill gå in.” fortsatte han innan jag han svara honom.
”Jag går ner och äter nu om det är okej?” frågade Rachel. Jag nickade till svar.
”Det finns mat till er två också sen.” sa hon och gick tyst ut från mitt rum och ner till köket. Det häpnade mig fortfarande hur tysta de var när de gick, jag hörde inte när hon gick ner för trappan, bara när hon tog fram en tallrik nere i köket.
Jag satt i Jakes knä hela tiden medan jag startade upp internet. Han höll försiktigt om mig och lutade huvudet mot min axel.
”Jag älskar dig.” viskade han när vi väntade på att internet skulle starta upp.
”Jag älskar dig med.” sa jag tillbaka och log, men leendet försvann snabbt när jag kom att tänka på varför vi satt här och väntade på att datorn skulle bli klar. Mina händer for automatiskt ner till magen. Det gjorde riktigt ont där spiken hade gått in nu. Jag drog upp tröjan för att kolla lite försiktigt på det. Jag hade en stor plåster liknande lapp över såret som satt fast med någon slags tejp.
”Gör det ont?” frågade Jacob.
”Inte så farligt, lite granna.” sa jag, då ljög jag ju inte helt i alla fall. Jag tonade bara ner på hur ont jag egentligen hade. Det fanns ingen tid till att förklara hur ont jag faktiskt hade, det viktigaste nu var att få tag på Alice så fort som möjligt.
Jag öppnade mejlen och såg att jag hade fått ett mejl från Alice. Jag öppnade det och läste snabbt igenom det.

Hej Bella!
Vad kul för Sam och Emily. Du måste hälsa dom från mig.
Jasper hälsar att han kan försöka skicka lite lugn via posten. Haha! Du måste mejla mig direkt efter att du har pratat med Charlie om att du är gravid. Är så nyfiken på hans reaktion. Skulle inte förvåna mig om han tog fram hagelgeväret och sköt Jacob på studs. Det hade inte gjort mig något. Nej, nu var jag dum! Förlåt Bella! Men du får höra av dig så fort du bara kan.
Kram – Alice!

Jag brydde mig inte om att läsa det särskilt noga och reagerade inte på något hon hade skrivit. Jag tryckte bara på svara och skrev,

Alice!
Detta är ett nödläge! Jag måste få tag på Carlisle snarast möjligast! Om jag inte får tag på honom nu kanske barnet kommer dö. Snälla, svara så fort du kan! Be Carlisle att ringa mig eller mejla eller vad som helst. MÅSTE verkligen få tag i honom.
Kram – Bella!

Jag tryckte på skicka och suckade.
”Nu då?” frågade Jacob.
”Nu är det bara att vänta.” svarade jag ”Hon kollar sin mejl regelbundet så det borde inte ta så jättelång tid.”
Jag gick upp från Jakes famn och la mig på sängen. Såret pulserade något djävulskt och det högg hela tiden i magen. Jag blundade för att tackla smärtan bättre.
”Här!” sa Jake och gav mig en tablett. ”Det är smärtstillande vi fick av Dr. Tinsley.” förklarade han. Jag tog villigt emot tabletten, jag skulle göra vad som helst just nu för att bli av med smärtan.
Han gick ner och hämtade ett glas vatten åt mig.
Tio minuter efter att jag hade svalt tabletten började jag känna mig väldigt trött. Jake låg bakom mig och höll mig i sin famn. Jag hade sagt åt honom att han kunde gå och äta men han vägrade lämna min sida. Rachel satt hela tiden och uppdaterade min mejl varannan minut. Än så länge hade vi inte fått något.
Jag var helt utmattad och när jag stängde ögonlocken somnade jag med en gång.

”Bella?” Jake skakade försiktigt om mig och jag öppnade försiktigt ögonen. Jag märkte att det redan var mörkt ute. Hur länge hade jag sovit egentligen?
”Bella, vi fick precis svar av Alice.” sa Jake lågt när han märkte att jag var tillbaka i vaket tillstånd.
Jag satte mig upp i sängen så fort att jag blev alldeles yr av rörelsen.
”Vad har hon skrivit då?” frågade jag medan jag lät yrheten försvinna.
”Vet inte, vi tänkte att du kanske ville öppna det själv.” svarade Rachel. ”Det kom precis in för någon minut sen.”
När jag inte kände mig yr längre reste jag mig försiktigt och gick fram till datorn och öppnade mejlet.
Det stod, Ring mig på detta numret och så ett tiosiffrigt numret i slutet.
Jag drog genast upp mobilen ur fickan på mina mjukisbyxor och slog in numret. Det gick fram två signaler innan någon svarade.
”Hallå?” Hörde jag Alcies röst på andra sidan luren och jag började stört gråta när jag hörde hennes röst. Min älskade syster Alice som jag inte hade sett eller hört på evigheter var nu bara ett telefonsamtal ifrån mig.