Här kommer ett ganska långt avsnitt ur "what if?" :)

Allt var superfint. Jag satt i stolsraden näst längst fram på högersidan.
Bröllopet skulle utspela sig i Sams och Emilys trädgård. Stolarna stod uppställda mot en vacker liten skogsglänta, med vita blommor som växte i gräset i ena hörnet av trädgården. Längst fram, närmast skogen stod ett fint valv dekorerat av vita rosor.
Solen sken för en gångs skull – nästan som om vädret visste om att vi hade planerat ett bröllop just idag. Solstrålarna sken slumpmässigt in i gläntan mellan granarna och skapade en ”solstrålsdans” över platsen. Det var jättevackert.
Det var inte jätte många där. Bara de närmaste vännerna och släkten – min far var självklart med också. Han satt nu bredvid mig och skruvade olustigt på sig – han ogillade lika mycket som jag att klä upp sig.
Alla från vargpacken och Sams familj satt på högersidan om gången, där även jag satt. På andra sidan satt Emilys släkt och vänner. Allt som allt var vi kanske tjugo personer.
Alla var fint klädda – det var ovanligt att se vargmedlemmarna uppklädda med kavajer och slips, om jag ska vara ärlig var det ovanligt att se vargmedlemmarna med kläder över huvud taget, förutom sina shorts då.
Bredvid mig satt Rachel och höll i min hand i sin ena hand och Pauls i sin andra.
”Gud vad underbart detta kommer bli.” log hon mot mig och kramade om min hand. Jag log tillbaka och tryckte till hennes hand med.
Rachel vände sig om mot Paul och viskade något i hans öra. Han log och kysste henne passionerat på munnen.
När prästen – en gammal man som satt i rådet – kom gående längs altargången tystnade alla. Nu var det snart dags för bröllopet att börja.
En flicka i fjortonårs åldern som var en släkting av Emily började spela vackert på sin fiol när prästen hade kommit fram till valvet och ställt sig till rätta.
Strax därefter kom Sam med Jacob vid sin sida gående i altargången. Jag drog efter andan när jag såg Jacob. Jag hade enbart sett honom uppklädd en gång innan i mitt liv – och då var han ändå ganska slarvigt uppklädd.
Han såg otroligt stilig ut med sin kavaj och silvriga slips. Han hade till och med fixat sitt yviga hår till en snygg frisyr. Jag hade nästan lust att bara hoppa från min stol och springa fram till honom och överfalla honom med kyssar. Ja, jag hade till och med nästan lust att gå där i altargången fram till prästen och gifta mig med honom.
Jag hade bara ögon för Jake och missade nästan när Emily kom gående. Rachel fick putta till mig för att jag skulle slita blicken från Jacob och kolla på Emily.
Hon var strålande vacker i en enkel vit klänning och en blomsterkrans av vita blommor på huvudet och en stor bukett av vita rosor i händerna. Hennes hår svallade fritt längs axlarna och såg ut som svart sammet. Hon hade sminkat sig på sitt friska öga och strålade i hela ansiktet. Ärret som löpte längs med hela hennes högra ansiktshalva gjorde henne ännu finare på något sätt, det bevisade att hon och Sam hörde ihop.
Hon gick arm i arm med sin pappa och log strålande mot Sam som stolt stod längst fram under valvet och såg ut att spricka av stolthet vilken sekund som helst.
Bakom Emily kom Leah i en superfin vinröd knälång klänning med en söt liten rosett i sidan vid midjan. Hon gick och bar på en blomsterbukett av vita blommor – exakt likadana som de blommor som växte i gläntan. Leahs korta hår var uppsatt i en fin frisyr som passade henne jättebra. Hon log där hon gick – men det syntes att hon plågades av att vara där, trots att hon inte ville det. Jag tyckte riktigt synd om henne, det kan inte vara lätt att stå bredvid och se sitt livs kärlek gifta sig med någon annan. För hennes skull hoppas jag verkligen att hon lyckas prägla på någon, så att hon skulle slippa det här lidandet.
När Emily väl kom fram till valvet tystnade musiken och prästen började prata. Sam och Emily log mot varandra under hela tiden och kunde slita sina blickar från varandra.
Själv kunde inte jag slita blicken från Jacob. Han var så otroligt stilig i sin kostym och sitt fixade hår där han stod och kollade glatt på Sam och Emily. Han höjde blicken några gånger och mötte min. Jag blev varm i hela kroppen varje gång våra blickar möttes och mitt hjärta tog ett extraskutt i bröstet – jösses, skulle dessa symtom aldrig ta slut så fort våra blickar möttes? Jag undrade hur Jakes kropp reagerade när han såg på mig. Säkert inte på samma knäppa sätt som min kropp reagerade i alla fall.

När Sam och Emily sagt ja till prästen och trätt på sina ringar på varandra och gått längs altargången – medan alla jublat av glädje – skuttade jag fram till Jacob och kysste honom lätt på munnen.
Han föste bort mig och granskade mig.
”Är det möjligt för någon att vara så otroligt fin som du är?” frågade han och kysste mig på pannan.
”Du är supervacker i den klänningen, du passar verkligen i blått, det får din hud att skina på ett speciellt sätt.” sa han.
Jag blev lite chockad över att han sa så, jag kommer ihåg att även Edward hade sagt så när jag bar mörkblåa kläder.
Jag log generat och kände hur kinderna började bli röda av rodnad.
”Äsch, känner mig mest obekväm i klänning.” sa jag och kollade ner i marken.
Jake skrattade åt mig.
”Typiskt dig.”
Jag log mot honom.
”Du själv är väldigt stilig, kan inte slita blicken från dig.” viskade jag till honom.
Jake skruvade olustigt på sig och kollade ner i marken. Jag skrattade.
”Du är lika obekväm som jag att klä upp dig.” flinade jag mot han. Han log mot mig och hans ögon glittrade när han mötte min blick. Det fick mig att smälta helt, jag älskade när hans ögon glittrade så.
”Jag älskar dig.” viskade jag och kände mig alldeles knäsvag.
”Hrm...” mumlade Charlie bakom oss. ”Vart ska vi ta vägen nu?”
Jag log mot min far, även han kände sig obekväm i sin uppklädda utstyrsel.
”På framsidan finns det mat och sen ska de skära upp tårtan och allt där.” svarade Jacob.
”Kom nu, jag är vrålhungrig.” tillade han och vi började röra oss mot framsidan av huset med resten av gästerna.

Bröllopsfesten blev riktigt lyckad. Alla skrattade och hade roligt – ja alla, till och med Leah.
Maten tog slut hur fort som helst med tanke på alla vargar som var närvarande.
När de skar upp tårtan kletade Emily in hela Sams ansikte med tårta och grädde, vilket resulterade i att hon fick slicka upp allt sen.
Till en början vägrade jag att dansa men Rachel drog upp både mig och Jacob på dansgolvet. Som tur var, var det en lugn låt och jag och Jake kunde tveksamt trampa fram och tillbaka. Resten av tiden satt jag och Jake och pratade med antingen Charlie eller Rachel och Paul. Eller ja, Jake och Rachel sa inte mycket till varandra vilket var tur. Vi ville inte ha ett slagsmål och två okontrollerade vargar på ett bröllop.
Deras slagsmål kunde bli riktigt ohyggliga och både jag och Paul började tröttna på deras töntiga gräl som alltid spårade ur.
Under kvällen kom även Seth och satte sig vid våran lilla grupp. Vi hade alla jättetrevligt och runt tio-tiden på kvällen och Sam och Emily iväg för att åka på smekmånad.
Alla hade hjälpt dem att samla ihop tillräckligt med pengar för att åka till Grekland i en och en halv månad.
Vi hade samlat pengar hela sommaren och allihop som var med på bröllopet hade hjälpt till. Jag var glad för deras skull. Sam behövde verkligen en paus från alfahanne jobbet. Att ta hand om massa okontrollerade varulvar och jaga vampyrer tog på krafterna. Och nu skulle äntligen de båda två få lite ensam tid med varandra. Under tiden Sam och Emily var borta skulle alla ta en paus från hela varulvsgrejen så detta unnade alla.
Innan Sam klev in i bilen för att åka till flygplatsen sa han allvarligt till Jake.
”Om något händer är det du som är ledaren och se till att alla sköter sig här hemma.”
Jacob skrattade och klappade Sam grabbigt på ryggen.
”Jag tar hand om allt här, ta det nu bara lugnt där borta och njut, tänk inte på oss alls.”
Sam nickade och klev in i bilen och körde tutande därifrån.
Efter att Sam och Emily hade åkt började folk dra sig hemåt och till slut var det bara jag, Jacob, Rachel, Paul, Billy och Charlie kvar.
Vi plockade undan allt och diskade och städade. Vi blev inte klara förren halv ett på natten för det var så mycket att plocka i ordning.
När vi äntligen var klara åkte Rachel med Paul hem till honom.
”När kommer du hem nästa gång då?” frågade Charlie mig när vi låste huset och skulle bege oss hemåt. Jag fick direkt dåligt samvete över att jag aldrig var hemma längre.
”Jag kan komma hem i morgon om du vill.” svarade jag direkt.
”Du behöver inte komma hem redan i morgon, men det hade varit trevligt att ha dig hemma någon dag.” svarade han.
Nu skämdes jag verkligen på riktigt över att jag aldrig var hemma hos honom.
”Förlåt att jag aldrig är hemma längre, jag kommer gärna i morgon så kan jag laga middag till oss.”
Charlie harklade sig lite och kollade ner i marken.
”I morgon ska jag hem till Sue Clearwater på middag, men i övermorgon hade varit trevligt om du var hemma.” svarade han. Jag rynkade på näsan, det var visst allvarligare än vad jag hade trott mellan han och Sue. Jag trodde aldrig pappa skulle hitta någon, men jag var glad att han verkade vara på gång med Sue. Hon var en bra kvinna och de skulle passa bra ihop.
”Vad roligt för dig pappa, jag kommer gärna hem i övermorgon.” log jag och kramade om honom.
Han kramade mig tafatt tillbaka och log glatt.
”Jag ska väl åka nu.” sa Charlie till oss alla, vinkade och gick till bilen och åkte därifrån.
Jag tog Jakes hand och vi gick mot bilen med Billy rullande bakom oss.
Vilken underbar dag det hade varit. Bröllopet hade varit jättefint och jag kände mig som världens lyckligaste vid sidan av världens bästa kille.