Posters Källan

Efter att Alice och Carlilse åkt iväg för att kolla till huset och sedan jaga satt jag och Jacob i soffan och kollade på tv.

”Varför gör du såhär mot dig själv?” frågade Jacob efter en lång tystnad.

”Vad menar du?” frågade jag och kollade upp på honom.

Han suckade tungt och kollade menande på mig.

”Du vet precis vad jag menar.”

”Nej, vad menar du?” svarade jag oskyldigt trots att jag mycket väl visste vad han pratade om. Jake tog ännu ett djupt andetag som för att samla sig och fortsatte.

”Du har fortfarande känslor för Edward, det vet jag och jag har förlikat mig med det. Men jag gillar inte att du sårar dig själv med att ha kvar Alice och Carlilse här bara för att de påminner dig om det liv du hade innan.”

Jag bröt våran ögonkontakt och kollade ner i golvet. Jacob kunde verkligen se rakt igenom mig. Han kände mig utan och innan, kände mig nästan bättre än vad jag gjorde själv. Men jag ville inte avslöja för honom att det var därför jag ville ha kvar dem.

”Jacob! Du vet att det är dig jag älskar, enda anledningen till att de är kvar här är för att jag vill att Carlilse ska kolla till mig några gånger till så att barnen verkligen mår bra och det var faktiskt väldigt längesedan jag träffade Alice. Jag måste ju få träffa mina vänner lite då och då utan att det måste betyda något!” Jag vet att det var dumt av mig att skälla på Jacob, men han hade träffat en öm punkt och jag ville egentligen inte prata om det.

Jake flyttade sig ifrån mig i soffan och jag såg hur hans händer började darra igen.

”Det är inte enda anledningen och det vet du” sa han kyligt utan att kolla på mig.

Jag kände hur tårarna började stocka sig i ögonen när Jacob reste sig från soffan och var på väg ut ur rummet.

”Vänta Jacob! Det var inte meningen att bli arg på dig” ropade jag förtvivlat efter honom.

Han kom stormande in i rummet igen och röt

”Varför kan du inte bara erkänna och vara ärlig mot mig då Bella?” hela han skakade nu av ilska – jag hatade att se han såhär, speciellt när det var mitt fel att han blev upprörd.

”Jacob, jag älskar ju dig” snyftade jag fram.

Jacob fnös, vände ryggen till mig och stormade ut ur huset.

Samtidigt som Jake öppnade dörren och flög ut kom min pappa in genom dörren. Han gick in till vardagsrummet och kollade oroat på mig.

”Har du och Jacob bråkat?” frågade han besvärat när han såg mina tårar rinna ner för kinderna.

Jag kollade upp på Charlie och tog ett djupt darrigt andetag.

”Alice och Carlilse är på besök” svarade jag honom och vände sedan blicken mot tv:n igen.